Det är detaljerna
Nej, jag älskar detaljer.
Minns detaljer. Gör detaljer.
En man sa en gång: Det är detaljerna som gör det
Och visst är det så. Det kan vara en viss låt i en viss situation. Det kan vara ett skratt på fel, men rätt ställe.
Det kan vara den där blicken som får en att dra efter andan. Dom där orden som får världen att snurra. Den där speciella maträtten man gjort bara för dennes skull. Extra tiden man tog framför speglen för att viljan att vara fin inför någon. Drömmarna man drömde.
Men viktigaste är att komma ihåg varje detalj och göra den till just en detalj att spara.
Detta är även ett stort problem jag bär. För jag kan hacka upp mig. Ha svårt att släppa.
Men hej, detta vet ni redan om mig.
Att misslyckas
Man avslutar ett stort kapitel och ska påbörja ett nytt.
Jag firar att jag misslyckades med ytterligare en relation genom att gå på bröllop på lördag.
Min systers bröllop. Hon har hittat kärleken i sitt liv. På riktigt.
Hennes och Bosses förhållande och Therese och Matihas förhållande är dom två bästa och finaste jag vet.
Det finns inga jag känner som har ett sånt fint förhållande.
Jag har köpt vattenfastmascara och jag vet inte hur jag ska kunna hålla tal. Men med ett gäng glas vin så ska nog även det funka.
Igår fick jag ett besked som var det konstigaste och mest chockande jag fått på länge och det kommer nog ta ett par dagar att smälta det. Drar som sagt till Västervik i morgon och är där resten av veckan. Telefonen och cybervärlden får nog lite semester ifrån fröken. Jag andas fårbajs och springa i bikini för att bli brun och fin inför lördag.
Jag älskar dej
Om det sker, så ska det vara såhär.
Ska jag någonsin bli kär igen så har jag lite krav.
- Jag vill kunna känna tillfredställe att sitta uppe en hel natt med te och musik tillsammans, så som jag och Erik alltid gjorde.
- Jag vill veta att jag är så galet älskad som jag vet att jag är utav Pelle.
- Jag vill kunna festa och ha roligt som jag och Ruben hade med varandra.
- Jag vill känna mig lika töntigt och hopplöst förälskad som jag gjorde i Daniel.
- Jag vill känna att jag kan göra vad som helst för min partner, som jag kände för Benny.
- Jag vill känna att det klickar direkt, som det gjorde med Tobias.
Jag behöver någon som har allt det där, som håller ner mig på jorden och ger mig lite stryk som jag brukar säga.
Någon som lever sitt liv, men ändå har vårat tillsammans.
Men jag hungrar inte efter kärlek. Ska bli skönt att vara själv ett tag.
Allways on my way
Jag lämnade Pelle i måndags.
Så nu är det jag och Sture emot världen.
Längtar till 4 juli när jag får flytta in min alldeles egna 2,5 i lilla fina Eksjö.
Vara nära fina vänner och ta dagen som jag vill.
Jag är nog en kelsjuk ensamvarg egentligen.
Andas
Jag och lilla Sture.
Det är svårt det där när man levt nära inpå någon så länge, men inte fått det att funka.
Jag vill inte ha dessa problem och funderingarna efter nio månader.
Jag vill fortfarande ha passion, fjärliar och längtan.
Pelle är en fantastisk människa. En av dom mest godhjärtade jag mött och alla i min omgivning tycker verkligen om honom. Inget snack om saken.
Men när han dyrkar varje steg jag tar och jag dyrkar var tredje han tar, så är det någonstans inte rättvisst.
Det måste finnas något mer. Vara tillräckligt och ännu mer.
Eller har jag fel?
Fantasi
En vän sa: Ni kanske inte har samma syn på kärlek du och din syster.
Jag undrar nu: Har någon det?
Är det för mycket begärt att vilja känna fjärilar i magen efter 9 månader tillsammans. Känna längtan efter framtiden, men samtidigt vara totalt nöjd med stunden som är precis just nu?
Jag har alltid sagt att jag vill vara med någon som lär mig saker, som jag lär saker.
Jag har missat så mycket i mitt liv kan jag känna ibland. Medans jag vet att det finns folk som avundas mig enormt.
Vara med någon som utvecklar mig.
Som avgudar mig alldeles lagom mycket, någon som får mig att tappa andan av en kyss. Får mig nervös av en liten blick.
Just nu är detta vad som snurrar i mitt huvud.
Och jag undrar så: Har jag en fantasibild av kärleken?
Jag vill åka iväg och upptäcka vingårdar, klappa zebror, sova under bar himmel, äta jorgubbar med laktosfri grädde, älska fritt i gräset, sitta i kvälls solen och njuta av dagens sista solstrålar och bada naken mitt i natten i en liten sjö, fotvandra, laga konstiga recept.
Jag vill ha det på film.
Kapitel 103
Jag gör ett nytt kapitel i livet.....igen.
När man inser
Kollade mig fort över axeln och där var han.
Jag kunde inte sluta le.
Han bad mig följa med en sväng.
Gick i en ojämn takt brevid varandra, en nervös takt.
Jag betraktade honom.
Hans hållning, hans sätt och hur han pratade.
Jag hörde varenda ord, men ingenting-
Jag slutade lyssna.
Världen stod stilla och jag insåg....
...han älskar mig.
Det har gått så lång tid, så många år....och först nu kunde jag se det.
Han älskar mig.
När någon annan hör...
det låter som tonårsfnitter
Nya rutiner
Jag är ingen bra bloggare. Kanske borde komma med något nytt?
Eller jo jag är en jävligt bra bloggare när jag är singel och inte har någon att ta hänsyn till.
Hoffen som bloggare är en som kan skriva långa konstiga texter om känslor.
Ibland är inte allt där det borde och då är jag nära på att gå in här och skriva. Och jag förstår och jag hoppas att ni förstår att då kan det gå åt helvete. Nu kanske ni inte tycker att jag är ärlig och det kanske inte jag tycker hela tiden att jag är emot mog själv.
Från att vara singel, leva i en resväska och ha flera jobb till sambo, fyra och ett fast heltidsjobb gör mig vissa dagar en aningen...förvirrad i mig själv.
Jag håller fortfarande på att lära mig att anpassa mig efter min lilla familj. Att jag inte kan sätta mig själv i första rum. Att dom vill ha tid med mig och jag med dom.
Det är nya rutiner.
Jag tror att jag har hittat en början.
Vi börjar med att byta schema som innebär mer lediga kvällar. Sture får en dagmatte för mina jobbdagar.
Jag och min sambo firar detta med att gå på restaurang på torsdag.
På fredag efter jobbet så åker vi direkt till Västerviks skärgård, till moster Vs ö och spenderar ett par dagar i havslukten och färsk fisk till middag. Sedan blir det valpkurs på söndag och kurs för Roger på måndag.
Det blir fina dagar det.
Och Sture han är redo för att åka båt:
Hur gjorde jag?
Det var hans egna val. Min brors val att lämna oss alla. Han orkade inte mer. Han vågade inte mer.
Jag läste nyss en text en pojkvän skrivit till sin flickvän som också valt att lämna livet och det kom tårar.
Jag tänker på alla dom, med mig själv inräknat som förlorat någon. Hur man går vidare. Jag minns knappt hur det gick till. Jag minns defenetivt inte första månaden efter han lämnat oss. Min bror var en stor del av mitt liv. Det var han som tog hand om mig. Han var den som fick uppleva mina tonårsår på nära håll. Jag önskar han funnits kvar när min vuxna liv startade.
Om John funnits hade allt varit annorlunda.
Jag älskar dej så.
Livet
Livet är inte lätt. Jag kämpar med att få struktur på mitt jobb och jag tror att jag är på god väg faktiskt. Eller nej, det tror jag inte. Jag har inte en endast jävla aning. Jag trodde att jag var född för denna rollen som det sanna lejonet jag är. Men vissa dagar går det totalt åt helvete och vissa dagar går det sjukt bra. Precis som livet.
Just nu måste jag satsa många timmar för att få upp rutiner och liknande inför framtiden. Jag försöker acceptera det och har gjort delmål. Så nu kan jag bara göra mitt bästa och försöka.
Sture är ett bra lyckopiller. Min valp. Han älskar sin matte alla timmar på dygnet. Lyckan av att få komma hem på kvällen till en glad liten valp som viftar på svansen som en galning och piper av lycka är total.
Och Pelle min man, han biter ihop. Situationen just nu är inte den opitmala. Han och Oliwer saknar mig och jag försöker ignorer mitt dåliga samveta över att jag inte får ihop jobbet som det bör. Min chef sa något om att man inte kunde anpassa jobbet efter sitt privatliv. Ska man jobba inom restaurang ska man vara singel, barnlös och djurlös, då är man optimal. Precis så har det ju varit i flera år för just mig.
Jag gillar familjelivet någonstans, men ibland tär det på mig att behöva anpassa mig.
Någonstans i mitt blod är jag en äkta ensamvarg.
Jag får många påhopp om jobbet hur jag sköter det och det är okej.
Men jag blir fruktansvärt sårad när Pelles familj lägger sig i vårat förhållande. Dom vill väl, inget snack om saken. Dom vill Pelle väl. Dom känner inte mig, dom känner inte oss tillsammans. Dom känner inte mig.
Skriver jag en statusuppdatering på skämt, så får jag syrliga kommentarer.
Sture är hatad av ett par grannar för att dom har bestämt att det är han som bajsar på gräsfläcken utanför och visst gör han det. Men hans bajs plockas alltid upp. Men det tror inte våra fantasiska grannar så dom protesterar genom att plocka upp bajset på gräset och lägger utanför vår port. Dom är på riktigt dumma i huvudet.
Nu ska jag sluta självömka. Jag ska istället duscha, bli snygg i håret och lägga en ruskigt snygg make och vara fantastisk hela kvällen på jobbet. Då bestämmer vi det....okej?
Värdelös
Jag är inte världens bästa vän alla dagar.
Jag är inte den perfekta flickvännen alla dagar.
Jag är inte den klockrenaste matte alla dagar.
Tyvärr har det varit lite mycket av allting dom senaste dagarna.
Ja, jag känner mig värdelös.
24,5 år just nu
Dessutom har jag blivit med liten, en liten fin Sture. Men hans och mitt äventyrläser man om på: Lantlivetsstensture.blogg.se
02 - Min största kärlek
Vem eller vad är min största kärlek.
Det som spontan kommer upp i mitt huvud är: Min familj.
Min mamma, syster, bröder och syskonbarn.
Dom kommer alltid att finnas närmast mitt hjärta. Vi har gått igenom så himla mycket igenom åren tillsammans ♥
Jag älskar er!
01- Presentera mig själv
Bor förtillfället i Vetlanda i en fyra. Och jag skriver för tillfället för att detta är ingen stad jag planerar att bo i resten av mitt liv absolut inte. Jag skyller på att jag hamnade här pågrund av att jag blev kär. I en man med barn. Och barnet bor här i denna lilla hemska stad.
Så jag är sambo med en man som är 15år äldre som har en son på 6år och det gör mig till bonusmamma.
Mina killar är fantastiska och står ut med mig och mitt jobb.
Och mitt jobb är att vara restaurangchef på Eksjö stadshotell, så jag jobbar väldigt mycket. Eller inte mer än någon annan, men på obekväm tid så det känns lite mer.
Imorgon blir jag förutom sambo, bonusmamma och chef, även matte. Till en liten Dansk svensk gårdshund. Lilla Sture och han blir min första egna lilla hund som jag betalt helt själv med heeeela min veckopeng. Något jag längtat efter läänge.
Jag är en känslomänniska som rotar mig fast i en känsla länge och har svårt att släppa den. Det är därför denna bloggen finns, det är mitt bollplank. Här är det okej att vara patetisk och ja, det kanske inte skitbra att vara lite för ärlig som jag är ibland.
Säger saker rakt ut ibland. Upplevs nog en aning bitchig av dom som inte känner mig i början. Men typisk såndär som gör all för mina vänner och månar otroligt mycket över min personal.
Samspel i vardagen är något för mig som är A och O.
Kan nog vara lite tjatig, jag gillar att analysera och det länge. Ja, jag till och med ältar ibland.
Men jag är även den där galna tjejen när jag fått i mig en tequil eller ännu värre en minttu. Jag drar mig inte för att stå under en tofs att och leka Maria Montazami i ett hörn en hel kväll, dans på gator och på bord (framför allt bord) inte för att jag kan dansa, för att det är kul. Säger knäppa saker titt som tätt.
Gillar att testa gränser och kan vara en mycket dålig människa när det gäller sånt (men då slår jag mig oftast på fingrarna)
Humor är det mitt förhållande byggdes på. Våra skratt tillsammans det var så min man lyckades få mig på fall. Något som är enormt efter mina 4 singel år som galen singel. Som bott överallt och kysst lite för många grodor och varit svårtäjmd. Men min P, han lyckades.
Jag gör listan
Dag 2 – Min största kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick
I just dont think I'll ever get over you
I drink good coffee every morning Comes from a place that's far away And when I'm done, I feel like talking Without you here, there is less to say I don't want you thinking I'm unhappy What is closer to the truth That if I lived 'til I was a hundred and two I just don't think I'll ever get over you I'm no longer moved to drink strong whiskey I shook the hand of time and I knew That if I lived 'til I could no longer climb my stairs I just don't think I'll ever get over you A face it dances and it haunts me The laughter still ringing in my ears I still find pieces of your presence here Even, even after all these years I don't want you thinking that I dont get asked to dinner 'Cause I'm here to say that I sometimes do And even though I may seem to a feel a touch of love I just dont think I'll ever get over you And if I lived 'til I was a hundred and two I just don't think I'll ever get over you...
flickvännen som behöver frihet
Och jag har hittat en metod för att stilla mig själv.
Det är väl inte som flickvän jag är kass, det är väl som människa. Min syster säger att jag bär Gustafssonsrastlösheten.
Det är en av mina bästa egenskaper, samtidigt en av mina sämsta. Men samtidigt gör det att jag måste jobba hårdare för att hålla mig lugn på ett ställe.
Jag vill alltid vidare och utvecklas. Bli bättre, lära mig och se något nytt.
Om man jämnför med min bror, så nöjer jag mig med sverige och vara arbetsnarkoman. Han vill resa runt hela jorden 300gånger.
Jag vågar inte börja resa, jag är rädd att jag blir totalt beroende. Kanske ångrar jag mig sen. Men det får var då. Nu ska jag spara pengar, så kanske det finns en möjlighet att i framtiden göra en riktigt ordentlig resa någonstans och njuta. Det är mitt val.
Vi har kommit fram till att jag behöver alla mina upptåg. Att få åka iväg från man, jobb, barn och bara vara Hanna ibland.
Det låter konstigt, jag vet. Men jag behöver andrum ibland. Min man är det bästa jag har. Och han vårdar jag ömt. Han älskar mig precis för vem jag är. Han ska ha credd för att orken och viljan.
Du är bäst.
