24,5 år just nu
Jag är igång och planerar mitt 25års party för släkten. Ni kanske tycker det är tidigt, det är 8månader kvar. Men det är bra att vara ute i tid när man ska boka grejer. Lina ska sjunga och hålla igång och så ska vi ha lite gitarrspelande på det. Så ska vi väl boka en loge oxå. Festen blir på västra Ekenö som ligger i Västerviks skärgård. Jag drömmer om att gifta mig där, så då tänkte jag: varför inte ha min 25års fest där? Det kommer bli galet kul. Men det blir endast fest för släkten tror jag. Kanske lite vänner med. Man måste stanna över natt om man ska ut dit, så blir nog att tälta för dom flesta.
Dessutom har jag blivit med liten, en liten fin Sture. Men hans och mitt äventyrläser man om på: Lantlivetsstensture.blogg.se
Dessutom har jag blivit med liten, en liten fin Sture. Men hans och mitt äventyrläser man om på: Lantlivetsstensture.blogg.se
02 - Min största kärlek
Detta är något jag dragit mig för i flera dagar att skriva om.
Vem eller vad är min största kärlek.
Det som spontan kommer upp i mitt huvud är: Min familj.
Min mamma, syster, bröder och syskonbarn.
Dom kommer alltid att finnas närmast mitt hjärta. Vi har gått igenom så himla mycket igenom åren tillsammans ♥
Jag älskar er!
Vem eller vad är min största kärlek.
Det som spontan kommer upp i mitt huvud är: Min familj.
Min mamma, syster, bröder och syskonbarn.
Dom kommer alltid att finnas närmast mitt hjärta. Vi har gått igenom så himla mycket igenom åren tillsammans ♥
Jag älskar er!
01- Presentera mig själv
Hanna, inne på sitt 25:e år...något som jag kommer på titt som tätt...När blev jag så gammal? Jag som njutit av att bli äldre?
Bor förtillfället i Vetlanda i en fyra. Och jag skriver för tillfället för att detta är ingen stad jag planerar att bo i resten av mitt liv absolut inte. Jag skyller på att jag hamnade här pågrund av att jag blev kär. I en man med barn. Och barnet bor här i denna lilla hemska stad.
Så jag är sambo med en man som är 15år äldre som har en son på 6år och det gör mig till bonusmamma.
Mina killar är fantastiska och står ut med mig och mitt jobb.
Och mitt jobb är att vara restaurangchef på Eksjö stadshotell, så jag jobbar väldigt mycket. Eller inte mer än någon annan, men på obekväm tid så det känns lite mer.
Imorgon blir jag förutom sambo, bonusmamma och chef, även matte. Till en liten Dansk svensk gårdshund. Lilla Sture och han blir min första egna lilla hund som jag betalt helt själv med heeeela min veckopeng. Något jag längtat efter läänge.
Jag är en känslomänniska som rotar mig fast i en känsla länge och har svårt att släppa den. Det är därför denna bloggen finns, det är mitt bollplank. Här är det okej att vara patetisk och ja, det kanske inte skitbra att vara lite för ärlig som jag är ibland.
Säger saker rakt ut ibland. Upplevs nog en aning bitchig av dom som inte känner mig i början. Men typisk såndär som gör all för mina vänner och månar otroligt mycket över min personal.
Samspel i vardagen är något för mig som är A och O.
Kan nog vara lite tjatig, jag gillar att analysera och det länge. Ja, jag till och med ältar ibland.
Men jag är även den där galna tjejen när jag fått i mig en tequil eller ännu värre en minttu. Jag drar mig inte för att stå under en tofs att och leka Maria Montazami i ett hörn en hel kväll, dans på gator och på bord (framför allt bord) inte för att jag kan dansa, för att det är kul. Säger knäppa saker titt som tätt.
Gillar att testa gränser och kan vara en mycket dålig människa när det gäller sånt (men då slår jag mig oftast på fingrarna)
Humor är det mitt förhållande byggdes på. Våra skratt tillsammans det var så min man lyckades få mig på fall. Något som är enormt efter mina 4 singel år som galen singel. Som bott överallt och kysst lite för många grodor och varit svårtäjmd. Men min P, han lyckades.
Bor förtillfället i Vetlanda i en fyra. Och jag skriver för tillfället för att detta är ingen stad jag planerar att bo i resten av mitt liv absolut inte. Jag skyller på att jag hamnade här pågrund av att jag blev kär. I en man med barn. Och barnet bor här i denna lilla hemska stad.
Så jag är sambo med en man som är 15år äldre som har en son på 6år och det gör mig till bonusmamma.
Mina killar är fantastiska och står ut med mig och mitt jobb.
Och mitt jobb är att vara restaurangchef på Eksjö stadshotell, så jag jobbar väldigt mycket. Eller inte mer än någon annan, men på obekväm tid så det känns lite mer.
Imorgon blir jag förutom sambo, bonusmamma och chef, även matte. Till en liten Dansk svensk gårdshund. Lilla Sture och han blir min första egna lilla hund som jag betalt helt själv med heeeela min veckopeng. Något jag längtat efter läänge.
Jag är en känslomänniska som rotar mig fast i en känsla länge och har svårt att släppa den. Det är därför denna bloggen finns, det är mitt bollplank. Här är det okej att vara patetisk och ja, det kanske inte skitbra att vara lite för ärlig som jag är ibland.
Säger saker rakt ut ibland. Upplevs nog en aning bitchig av dom som inte känner mig i början. Men typisk såndär som gör all för mina vänner och månar otroligt mycket över min personal.
Samspel i vardagen är något för mig som är A och O.
Kan nog vara lite tjatig, jag gillar att analysera och det länge. Ja, jag till och med ältar ibland.
Men jag är även den där galna tjejen när jag fått i mig en tequil eller ännu värre en minttu. Jag drar mig inte för att stå under en tofs att och leka Maria Montazami i ett hörn en hel kväll, dans på gator och på bord (framför allt bord) inte för att jag kan dansa, för att det är kul. Säger knäppa saker titt som tätt.
Gillar att testa gränser och kan vara en mycket dålig människa när det gäller sånt (men då slår jag mig oftast på fingrarna)
Humor är det mitt förhållande byggdes på. Våra skratt tillsammans det var så min man lyckades få mig på fall. Något som är enormt efter mina 4 singel år som galen singel. Som bott överallt och kysst lite för många grodor och varit svårtäjmd. Men min P, han lyckades.
Jag gör listan
Dag 1 – Presentera mig själv.
Dag 2 – Min största kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Dag 2 – Min största kärlek.
Dag 3 – Mina föräldrar.
Dag 4 – Det här åt jag idag.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Min dag.
Dag 7 – Min bästa vän.
Dag 8 – Ett ögonblick.
Dag 9 – Min tro.
Dag 10 – Det här hade jag på mig idag.
Dag 11 – Mina syskon.
Dag 12 – I min handväska.
Dag 13 – Den här veckan.
Dag 14 – Vad hade jag på mig idag.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Min första kyss.
Dag 17 – Mitt favoritminne.
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick
I just dont think I'll ever get over you
I drink good coffee every morning Comes from a place that's far away And when I'm done, I feel like talking Without you here, there is less to say I don't want you thinking I'm unhappy What is closer to the truth That if I lived 'til I was a hundred and two I just don't think I'll ever get over you I'm no longer moved to drink strong whiskey I shook the hand of time and I knew That if I lived 'til I could no longer climb my stairs I just don't think I'll ever get over you A face it dances and it haunts me The laughter still ringing in my ears I still find pieces of your presence here Even, even after all these years I don't want you thinking that I dont get asked to dinner 'Cause I'm here to say that I sometimes do And even though I may seem to a feel a touch of love I just dont think I'll ever get over you And if I lived 'til I was a hundred and two I just don't think I'll ever get over you...
flickvännen som behöver frihet
Jag är inte världens bästa flickvän. Men jag är en flickvän som försöker allt jag kan.
Och jag har hittat en metod för att stilla mig själv.
Det är väl inte som flickvän jag är kass, det är väl som människa. Min syster säger att jag bär Gustafssonsrastlösheten.
Det är en av mina bästa egenskaper, samtidigt en av mina sämsta. Men samtidigt gör det att jag måste jobba hårdare för att hålla mig lugn på ett ställe.
Jag vill alltid vidare och utvecklas. Bli bättre, lära mig och se något nytt.
Om man jämnför med min bror, så nöjer jag mig med sverige och vara arbetsnarkoman. Han vill resa runt hela jorden 300gånger.
Jag vågar inte börja resa, jag är rädd att jag blir totalt beroende. Kanske ångrar jag mig sen. Men det får var då. Nu ska jag spara pengar, så kanske det finns en möjlighet att i framtiden göra en riktigt ordentlig resa någonstans och njuta. Det är mitt val.
Vi har kommit fram till att jag behöver alla mina upptåg. Att få åka iväg från man, jobb, barn och bara vara Hanna ibland.
Det låter konstigt, jag vet. Men jag behöver andrum ibland. Min man är det bästa jag har. Och han vårdar jag ömt. Han älskar mig precis för vem jag är. Han ska ha credd för att orken och viljan.
Du är bäst.
Och jag har hittat en metod för att stilla mig själv.
Det är väl inte som flickvän jag är kass, det är väl som människa. Min syster säger att jag bär Gustafssonsrastlösheten.
Det är en av mina bästa egenskaper, samtidigt en av mina sämsta. Men samtidigt gör det att jag måste jobba hårdare för att hålla mig lugn på ett ställe.
Jag vill alltid vidare och utvecklas. Bli bättre, lära mig och se något nytt.
Om man jämnför med min bror, så nöjer jag mig med sverige och vara arbetsnarkoman. Han vill resa runt hela jorden 300gånger.
Jag vågar inte börja resa, jag är rädd att jag blir totalt beroende. Kanske ångrar jag mig sen. Men det får var då. Nu ska jag spara pengar, så kanske det finns en möjlighet att i framtiden göra en riktigt ordentlig resa någonstans och njuta. Det är mitt val.
Vi har kommit fram till att jag behöver alla mina upptåg. Att få åka iväg från man, jobb, barn och bara vara Hanna ibland.
Det låter konstigt, jag vet. Men jag behöver andrum ibland. Min man är det bästa jag har. Och han vårdar jag ömt. Han älskar mig precis för vem jag är. Han ska ha credd för att orken och viljan.
Du är bäst.
Jag och min blogg
Min blogg är något jag vårdar ömt. Jag har så mycket minnen i den.
Glada stunder finns, men framförallt har den varit mitt bollplank med mig själv när jag mått dåligt och när det har snurrat i mitt huvud.
Jag är en känslomänniska. Vågar möta mina känslor och analysera sönder dom totalt. Tycker det är spännande att se andras betende och hur dom tänker. Samtidigt har jag väldigt lätt att bli fruktansvärt frustrerad över hela den här grejen.
Jag är nog en rätt jobbig person.
Vänner har påpekat att jag är dålig på att uppdatera och visst är jag det. Jag suger på det.
Men allt som försiggår i min hjärna, är inte till för vem som helst längre.
Jag har en familj att tänka på, och mina ord kan missuppfattas fel fruktansvärt enkelt. Innan sket jag i det fullständigt faktiskt. Då handlade allt om endast mig själv.
Nu finns en man vid min sida och ett barn. Som förtjänar det bästa jag kan ge dom. Mig, trygghet och massa kärlek.
Bloggen är inte död. Den uppdateras bara när jag finner tid och insperiation. Ibland blir det flera inlägg på en vecka, ibland kanske kanppt en gång.
Glada stunder finns, men framförallt har den varit mitt bollplank med mig själv när jag mått dåligt och när det har snurrat i mitt huvud.
Jag är en känslomänniska. Vågar möta mina känslor och analysera sönder dom totalt. Tycker det är spännande att se andras betende och hur dom tänker. Samtidigt har jag väldigt lätt att bli fruktansvärt frustrerad över hela den här grejen.
Jag är nog en rätt jobbig person.
Vänner har påpekat att jag är dålig på att uppdatera och visst är jag det. Jag suger på det.
Men allt som försiggår i min hjärna, är inte till för vem som helst längre.
Jag har en familj att tänka på, och mina ord kan missuppfattas fel fruktansvärt enkelt. Innan sket jag i det fullständigt faktiskt. Då handlade allt om endast mig själv.
Nu finns en man vid min sida och ett barn. Som förtjänar det bästa jag kan ge dom. Mig, trygghet och massa kärlek.
Bloggen är inte död. Den uppdateras bara när jag finner tid och insperiation. Ibland blir det flera inlägg på en vecka, ibland kanske kanppt en gång.
