Hanna

Det är mycket prat om barn. Det känns som alla väntar barn, nyss fått barn eller planerar barn.
Vi planerar inte barn av den enkla anledningen att vi har varit ihop i 4månader. Frågor på det?

Men jag tror att min klocka tickar till ibland. Kroppen och klockan säger: Barnibarndags!
Men förnuftet och känslan säger tillbaka: Nejinejsan!

Tanken på att ha en stor gravidmage känns så otroligt och vackert. Men tanken på att det resulterar i att det kommer vara en liten människa som kommer behöva mig/oss hela tiden i flera år känns inte alls så lockande just nu.
Visst leker man med tanken på hur en liten blandning på mig och Johan skulle bli. Det är roande. Det kommer bli en lockig liten sak, runt huvud och lång.

Jag har några mål att uppnå.
Det kan verka enkelt men det är en stor utmaning för mig.

- Klara jägarexamen (som by the way ger mig bara en massa drömmar om jakt och grejer. Härom natten drömde jag att jag skulle skjuta min första get som hade horn(?!) men bössan var inte laddad och i morse när Johan pussade mig hej då när jag sov så sa jag: -Vart ska du jaga idag?) Detta ska vara klart till Midsommar

- Klara Företags ekonomin och matten (jag måste verkligen ha avsatt pluggtid varje dag annars kommer detta inte att gå, jag känner mig själv för bra) Detta ska vara klart till Juli

- Börja med det där jäklans körkortet (Elin är mer orolig på tanken med mig i en bil, än med mig på en skjutbana) Det ska jag ha börjat med i Maj och ett år framåt

- Hitta en plan för hur jag vill göra med företaget jag ska starta någon gång.

- Försöka spara undan pengar sakta men säkert (200kr ska in på spar konto minst plus att dricks ska inte längre röras) Det ska börjas med så snart som möjligt såklart

- Simma 2ggr/vecka eller annan motion (vill ha en frisk kropp) Börjas med omgående

Ingenting är omöjligt sägs det och nu ska jag verkligen försöka

Jag sitter i soffan. Min soffa som fått ett nytt hem tillsammans med mig och min nya lilla familj. För visst är vi en familj: Jag, Johan och våra tvp fyrbenta vänner.
Jag njuter av en sprakande brasa och tända ljusstakar som även dom äntligen kommit på plats.
Det är fint att se hur två hem blir ett. Lite av henne, lite av han. Hur hans jättestora dalahäst som han fick som 1,5åring nu har min vita porslinnäckros som är en ljusstake som jag fick av min moster som granne. När jag går ner för trappan är det en liten kant med lite olika små grejer som bär på barndomsminnen från bådas olika uppväxter.
Jag gillar tanken på att det här huset kommer att spegla våra personligheter.

Ibland när man varit i relationer så har man inte släppt taget helt om sina "säkra kort" ifall ifall liksom.
Man vill inte bli ensam om relationen skulle gå åt helvete, man behöver någon att trösta sig med direkt.

Jag är ingen snäll singeltjej egentligen. Jag retas, lockas och förför. Det finns män som varit svaga punkter i mitt liv och jag vet att jag är en svag punkt för en del män.

Jag är glad att jag är en känslomänniska som kan känna så starkt, så intensivt och så levande.
Har alltid trott på äkta kärlek och jag har älskat innerligt, det har jag. Kännt attraktion som knappt går att styra.
Jag har varit på botten, toppen och alla plan däremellan.

Två män som varit i mitt liv har båda samma liv idag. Båda har träffat varsin fin tjej, blivit extrafarsor och båda ska nu bli tvåbarnspappor. Allt har skett ungefär samtidigt. 
Jag är glad för deras skull såklart. Jag har undrat ibland varför jag inte kommit så "långt" i mitt liv.
Men samtidigt vet jag om hur svårtämjd jag är. Det krävs sin man för att få ner mig på jorden, samtidigt som han håller mig uppe i det blå. Jag ger upp lätt när jag inte bör och jag håller mig fast lika lätt när jag inte ska.

Jag kräver mycket av mig själv, min partner och av våran relation.

I många år förstod jag inte. Ansåg mig själv vara okomplicerad, något som jag en kväll sa till Mongo. Han kollade på mig med höjda ögonbryn och frågande blick: - Du, okomplicerad?!
Först då insåg jag, att jag tydligen kanske inte var det. Det var nytänk för mig insåg jag, det var dgas för nya tankegånger. Acceptera eller ändra sig. Jag gjorde något på mitten.

När Johan och jag satt en kväll vår första vecka som ett par. Antydde jag något om att jag kanske var något komplicerad. Han kollade lite nocholant på mig och sa med den största ironi man kan: -Ja, för du är ju så jävla komplicerad. Du är som jag, fast tjej.

En dag ska jag skriva om hur jag Johan och träffades.  Men i korta drag så kan jag säga att jag och Johan träffades i två månader som vänner innan paletten föll ner hos mig och jag insåg hur kär jag var i honom. Under dom månaderna var det mycket lunch, film och promenader.  

Detta fick mig att inse att Johan var något alldeles extra. Han läser mig som en öppen bok. Han har mig uppe i det blå av ren lycka samtidigt som han gör att jag har båda fötterna på jorden.

Jag älskar honom.

Jag är tokig i min man.
Det är enkelt och rätt, som om det alltid varit.

När jag började på mitt jobb, fanns det en tjej där som jag hann att jobba med i en månad då hon var gravid.
Vi klickade inte alls, inte det minsta.
När Johan och jag började att träffas så fick jag veta snabbt att detta var någon Johan hade haft ihop det med.
Jag var tyst om att jag visste det såklart, för vad hade med oss att göra.
Men när han härom kvällen frågade mig när vi låg i sängen om jag visste om hon och hennes kille gjort slut så tog jag lite illa vid mig.
Svarade kort att han kunde väl fråga henne själv.
Jag störde mig lite på det hela hela dagen igår och när han kom hem så tog jag upp det med honom.
Det är inte illa av mig att faktiskt göra något sånt. För jag är lite stolt och dumihuvudet och tar gärna inte upp sånt.
En skitgrej, jag vet det så väl.

Men när jag gick in i förhållandet med Johan så var allt så klockrent. Så jag tog avstånd från allt som hade med ex, gamla ligg och gammal kärlek att göra. Han är mitt allt. Det bästa jag haft och han gör mig sårbar på ett helt nytt sätt.
Jag vet inte om jag svamlar eller om ni förstår vart jag vill komma med hela.

Jag ser en framtid med Johan, hundar, huset, resor, barn och bröllop och allt det där. Allt det, vill jag ha med Johan ♥