Hanna

Hej!
Dimba och jag har varit med om äventyr i många år nu.
Ligger mig väldigt varmt om hjärtat, men jag känner att det är dags att försöka börja om från början nu.
Dimba är en känslostorm och jag älskar att sätta mig ner och läsa gamla inlägg och jag önskar att jag kunde skriva ut hela bloggen. Kanske jag gör någon dag.
Den kommer finnas kvar här och ja kanske sticker in med ett inlägg eller två.
Annars hittar ni mig här:

www.hannahoff.blogspot.com

Jag är trött. Tackar gud att jag fick en timmes sovmorgon.
Och jag hoppas att jag kan få in någon som vill börja vid fyra idag. Jag vaknade med kli i halsen och snorig näsa.
Livet är inte riktigt som jag vill för tillfället, därför har jag hållt mig lite borta.
Men jag har världens bästa Johan vid min sida.

Nu ska jag bege mig emot jobbet.

Hej!

Jag sitter i soffan, med datorn på knät och valpen i uppkrupen i min armhåla (ja, jag kallar Sture valp fortfarande...typ som ett smeknamn...kapisch?!)
Och jag älskar dessa gosmysstunder med honom. Han är en sån kelgris precis som sin matte och husse också för den delen.
Egentligen borde jag ligga i sängen och halvsova... det vankas jobbhelg. Men valpen (Sture) var nödig redan vid sju, något som är ovanligt för våra hundar.

Vi har rutiner här hemma.
Matte kliver upp vid halv nio
Frukost serveras till dogsen vid nio-halv tio
Sedan springer Sture till hundgården vid tio för att kolla läget och att den står kvar. Zita och jag lunkar efter och tar det hela med ro.
Vid fyra är det ingång för hundarna och sedan tar dom kväll.
När klockan slår nio så är det kvällsmat och sedan tar Husse med dom på nattrunda.

Självklart så är inte Sture ute hela dagarna om det är för kallt ute, då släpper svärmor/Johan/jag in honom efter ett par timmar.

Jag har aldrig varit med om en hund som älskar sin hundgård så mycket som Sture gör. Han sliter i kopplet för att få komma ut dit på morgonen. så jag släpper honom helt enkelt. Är grinden stängd in till gården så ställer han sig och rafsar, hoppar och piper :) Jag tror att han ser det som sin livsuppgift, att vakta hundgården och även huset.
Zita tar det mesta med ro, hon tycker det är skönt att någon annan har koll...men hon är redo för uppbackning såklart. Men hon vet att hennes livsuppgift är att hitta älgar och grisar i skogen. Det älskar hon!

Nähä kolla klart på vakna och sedan en långdusch.

Jag har en önskan tror jag.
Men jag undrar när och om?

Kollega till annan kollega: - Han är 89:a
Jag: - Han är ju lammkött!
Kollegor i mun på varandra: - Hur gammal är du Hanna?
Jag: - Gissa!
Kollega 1: - 25-26 år
Kollega 2: - Jag tror du är 26år?
Jag: - Varför tror ni det?
Kollega: - För jag har en vän som är 24 år...och ja.. alltså du är lite mer mogen än henne.
Jag: - Ja jag är 26år eller jag blir i år
Kollega 2: - Är det inte dags för dej snart då? (samtidigt som hon formar en fejkgravidmage)

Jaha då är jag i "den" åldern enligt 19åringarna! Hahaha!

Hej Lediga lördag!
Jag älskar dej ♥

Fick byta arbetspass igår då min arbetskollega var sjuk. Hon och jag är ansvariga så på helgkvällarna så måste någon av oss vara där. Så en ledig fredagskväll, blev jobbkväll men det funkade det oxå.
Kvällen knasigaste var ändå när jag var på övervåningen och stängde där tillsammans med My. Så kom även Katarina upp skrattande för att berätta att en kvinna i puben med grå ulltröja, tvformade glasögon och en grå konstig frisyr kommit fram och frågat henne om jag var upptagen.
Vi bröt ihop en stund.
Sedan berättade Elizabeth att hon stått och berättat hur snygg den blonda var och visste inte om hon skulle våga fråga om hon var singel.
Efter ett tag stod även jag i baren och då frågade hon mig om jag hade pojkvän. Svarade artigt att det har jag och sedan stod hon och kollade på mig som om jag vore en köttbit. Väldigt obehagligt.
Skojade med Blackjacktjejen om hon oxå fått frågan om hon var upptagen. Men även hon hade fått frågan om jag var singel.
Hur övertygar man någon om att någon faktiskt inte är ledig?

Det handlar väl inte om att det var en kvinna, även om det är ovanligt. Det handlar mest om hur desperat man kan vara. För det hela var väldigt obehagligt.

Vi skulle kunna starta ett tvprogram: En annan del av Eksjö - hotellet.
För jäklar vilka orginal det finns här :)

Jag kom hem 23.25 igår och var väl i säng 00.15.
Sov till 06.00.
Det är alltså 6timmar.
Sov en timma i bilen mitt på dagen.
Somnade när vi kom hem och sov två timmar.
Det är alltså 9 timmar sammanlagt.
Och nu känner jag mig redo för att sova igen.

Sa jag att jag sov 1timme innan jobbet igår oxå?

Jag är en tjej som oftast är nöjd med 7timmar/dygn. Så lilla tröttheten, det räcker nu.

Imorgon skulle jag egentligen jobba 7-18. Men sjukdom på jobbet gör att jag jobbar 15-02.
Hur det känns? Underbart, då kan jag ju sova precis hur länge jag vill.

Ööööh...hmm...okej?

Jag länkade detta inlägget på facebook ifrån Kissies blogg. Och bad folk kommentera vilken kropp dom tyckte var finast. Det mest intressanta i det hela tycker jag var att tjejerna som kommenterade faktiskt liknade den kroppen eller hade gjort. Jag själv tycker att nr3 är otroligt fin. Och jag är väl någostans mellan 3 och 4 idag i kroppen. Men jag skulle helst se ut som någon mitt emellan 2 och 3. Det har jag ju en gång gjort, så det är ingen omöjlighet. Varför vill jag det? För att det är ett ideal? Nej för att det är en sund kropp. Idag har jag ingen sund kropp. Vår nya chef berättade att hon i lördags på vårat 150års jubileum och då hade hon gått nästan 3mil och detta är vad vi gör i restaurangbranchen och ändå så är man inte mer vältränad än vad man är. Det är sjukt. 

Så Dessan och jag ska ha lite mål och det är spännande.

Men vad tycker ni?