Hanna

Jag har varit kär innan, helt upp över öronen förälskad.
Och för ett tag sedan skrev jag detta och jag letade inte, hoppades inte och trodde inte att det skulle ske så snart att jag hittade det jag sökte:

Ska jag någonsin bli kär igen så har jag lite krav.

- Jag vill kunna känna tillfredställe att sitta uppe en hel natt med te och musik tillsammans, så som jag och Erik alltid gjorde.
På kvällen när jag kryper ner i Johans famn och får prata om dagen och hur vi haft det, hur vi vill ha det så är jag hemma.
- Jag vill veta att jag är så galet älskad som jag vet att jag är utav Pelle.
Även om Johan är lite dålig på att visa det, så vet jag att han är min på rikitgt.
- Jag vill kunna festa och ha roligt som jag och Ruben hade med varandra.
Vi har inte festat till det ordentligt tillsammans, men vad gör det? Vi ska på 30årsfest och jag ser verkligen fram emot att han följer med mig.
- Jag vill känna mig lika töntigt och hopplöst förälskad som jag gjorde i Daniel.
Jag vill inte vara med någon annan än Johan, det säger allt.
- Jag vill känna att jag kan göra vad som helst för min partner, som jag kände för Benny.
Johan välbefinnande är något av det viktigaste för mig. Han ger mig så mycket som han inte förstår och jag vill ge tusen tillbaka och mer än så.
- Jag vill känna att det klickar direkt, som det gjorde med Tobias.
Det dummaste, men smartaste jag gjort är att ignorerar att det fanns något med Johan när jag träffade honom första kvällen. Att jag lät poletten falla ner i sin egna takt. Annars hade det aldrig blivit såhär.

Jag behöver någon som har allt det där, som håller ner mig på jorden och ger mig lite stryk som jag brukar säga.
Någon som lever sitt liv, men ändå har vårat tillsammans
Och Johan han tar ner mig på jorden, får mig att tänka efter. Men samtidigt får han mig att tro på mig själv. Han har tusen hobbys, men tar sig tid för mig och det är det finaste han kan ge mig. Han sitter aldrig och väntar på mig, det är snarare tvärtom. Dessutom älskar Sture honom ♥ 

I Slutet av varje månad så går jag runt med en svullen magen, är lite dålig i magen och jag tror varje gång att shiiiit nu är jag gravid.
Men det är jag inte såklart, det är mensen som är på gång.
Och för varje år, för varje månad så blir min mens värre. Förr märkte jag knappt att det var på g.
Men nu förberder sig kroppen med dunder och brak.
Jag som varit bortskämd hela mitt mensliv innan.
Varför börja nu?