Älskade John

Det har gått 8år bror.
8år sedan du gjorde valet att lämna oss.
Jag var 16år då, jag är 24år nu.
Har gått från tonåring till vuxen kvinna.
Från min första ordentliga tonårskärlek till idag vara en såkallad bonus mamma.
Från drömmen att vara hantverkare till att lyckas uppnå ett annat mål: restaurangchef.
Hade din inverkan i mitt liv gjort mina val annorlunda, eller hade jag varit där jag är nu?
Du hade varit stolt över din älskade lillasyster, jag har alltid varit stolt över dej.
Vet du hur många människor i din omgivning du än idag påverkar?
Dom älskar dej för den du var, för den som lever kvar i deras minne. 
Dom minns en kille med en strålande glimt i ögat och rolig prick.
Kom tillbaka till mig.
Jag vill inte att mina framtida barn ska vara utan sin morbror. 
Jag vill inte vara utan dej.
Varken igår, idag eller i morgon.
Jag har alltid sagt att saknaden aldrig blir mindre, men man lär sig att leva med den.
Jag är expert nu.
 
Jag älskar dej ♥


Look in to my eyes


Mycket

Jag jobbar mycket. Det tar mycket på min hjärna.....eller energi.
Jobbet rullar på och jag börjar komma in i det lite mer. Sakta men säkert. Känns skönt.
Men finns mycket kvar att jobba med, lära sig och ta i tu med.
Julborden gör så att varken Titti eller jag får vara lediga våra annars lediga dagar. Hitta folk till Juldagen är oxå ett mysterium.
Så det är mycket. Jobb, sambo, bonusbarn, familj, vänner, egentid och i Januari får jag hem min efterlängtade lilla valp.
Jag har det bra... nu ska jag strax måla lite smink i ansiktet.


Du

Varje gång är som den första gång vi sågs, Även om det är över nu.
Allting har förändratas, Men du finns kvar.
Allt var svävande men nu så ser ja klart.

Och nu sågs vi igen,Gått så lång tid så länge sen
Decenier tillbaks, Men jag minns det såväl
Varför kärleken brunnit, Utav olika själ
Varför jag aldrig släppt det och aldrig gett upp
Trotts min väg vart lång kantats med gupp

Så många brev många sånger, Minns alla ord varje rad ja skrivit
En längtan så stor, Minns varje dag jag lidigt
Har gått genom livet med en övetygelse
Att jag satt något spår, Som haft betydelse
Aldrig besvarad aldrig tillmötes
En kärlek så varm utan den vilket öde
Från vinter till vår, Sen sommar till höst
Trotts att tiden vart svår, så gav kärleken tröst
Hjärtan som slår, Vi står där vi stod
Minns det som igår, Första gången du log
Som om jag snubblade pladask
På marken och bara dog

Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år


Söndagar

På söndagar är jag en värdelös flickvän.
Jag är trött och grinig.
Hungrig och vill helst bara vara ensam.
Sitta och surfa.
Jag är heller ingen bra bloggare längre.

RSS 2.0