Jobbsökning suger
Jag försov mig 2 timmar och fattade beslutet att söka jobb hela långa dagen ist.
Misstänker att jag är den som är mest bitter på hela jobbet över hela situationen., känns så iaf.
Men jag hade börjat att överväga vad jag skulle göra med mitt jobb. Jag kände mig sugen på att kanske hitta ett litet hus och prova på ett nytt slags liv. Med Windy som mitt andra hem som det nu bara varit ett år, men som gjort mig så otroligt stark. Jag kommer sakna alla så galet mycket! Det menar jag med hela mitt hjärta.
Jag har en aningen nackspärr. Blir ju inte bättre av att sitta vid denna burken och fixa och trixa. M, hjälper mig med ett snyggt cv+personligtbrev, så jag väntar otåligt på det. Komsi komsi.
Då ska jag sitta och skriva adresser för hand på massor av kuvert. Det suger.
Jag har sjunkigt så lågt att jag sökt jobb i Vetlanda området och i Nässjö, why? Älskar jag inte mig själv?
Nej jag är pengakåt eller så vet jag inte hur det ska gå om jag inte gifter mig spontant med en man som vill betala alla mina räkningar. Hmm eller hora såklart som jag gör i värsta fall.
Tommy, min löromästare på Hjältevadshus var typ världens finaste igår. Han skrev att jag var nog en av dom bästa han jobbat med, jag lär mig snabbt och blev på jävligt kort tid lika duktig som dom jobbat där i år. Han hade en kompis som jobbar med båt i Norge. Han jobbar där i 2 veckor och är hemma i 2. Han skulle göra allt i sin makt och lite till för att få fram fakta om stället och se om dom skulle vara intresserade av mig. Jag undrade om han inte kunde ringa alla ställen jag söker till och nämna dom fina orden. Det kunde han. Han erbjöd att jag kunde ta över hans jobb i Vimmerby sen för han ville byta för att hans chef var störd. Undrade varför han tyckte att jag förtjänade hans chef. Fick svar: Ja fast du är ju tillräckligt tuff för att sätta ner foten ordentligt. För det gjorde jag några gånger på Hjältevadshus.
Och jag blir fascinerad över min egna pondus på det sättet att jag allt kan bita ifrån när det inte är som det borde. När blev jag så tuff?
Misstänker att jag är den som är mest bitter på hela jobbet över hela situationen., känns så iaf.
Men jag hade börjat att överväga vad jag skulle göra med mitt jobb. Jag kände mig sugen på att kanske hitta ett litet hus och prova på ett nytt slags liv. Med Windy som mitt andra hem som det nu bara varit ett år, men som gjort mig så otroligt stark. Jag kommer sakna alla så galet mycket! Det menar jag med hela mitt hjärta.
Jag har en aningen nackspärr. Blir ju inte bättre av att sitta vid denna burken och fixa och trixa. M, hjälper mig med ett snyggt cv+personligtbrev, så jag väntar otåligt på det. Komsi komsi.
Då ska jag sitta och skriva adresser för hand på massor av kuvert. Det suger.
Jag har sjunkigt så lågt att jag sökt jobb i Vetlanda området och i Nässjö, why? Älskar jag inte mig själv?
Nej jag är pengakåt eller så vet jag inte hur det ska gå om jag inte gifter mig spontant med en man som vill betala alla mina räkningar. Hmm eller hora såklart som jag gör i värsta fall.
Tommy, min löromästare på Hjältevadshus var typ världens finaste igår. Han skrev att jag var nog en av dom bästa han jobbat med, jag lär mig snabbt och blev på jävligt kort tid lika duktig som dom jobbat där i år. Han hade en kompis som jobbar med båt i Norge. Han jobbar där i 2 veckor och är hemma i 2. Han skulle göra allt i sin makt och lite till för att få fram fakta om stället och se om dom skulle vara intresserade av mig. Jag undrade om han inte kunde ringa alla ställen jag söker till och nämna dom fina orden. Det kunde han. Han erbjöd att jag kunde ta över hans jobb i Vimmerby sen för han ville byta för att hans chef var störd. Undrade varför han tyckte att jag förtjänade hans chef. Fick svar: Ja fast du är ju tillräckligt tuff för att sätta ner foten ordentligt. För det gjorde jag några gånger på Hjältevadshus.
Och jag blir fascinerad över min egna pondus på det sättet att jag allt kan bita ifrån när det inte är som det borde. När blev jag så tuff?
Kommentarer
Trackback
