Hanna

Min kusin Lisette, en vecka yngre än mig exakt.
Ska gifta sig 1 augusti. Hon gifter sig ung, och det är något jag beundrar.
Hittat sin kärlek så ung. Jag beundrar det och det gör mig lite sotis. Tänk vilken känsla, man har hittat någon man inte kan tänka sig att leva utan. Det är riktigt stort.
Jag själv sitter i mitt kaos ensam och har glömt bort hur det är att leva med någon. Hur man delar en vardag.
Glömt bort hur det är att vara galet kär, där båda känner lika starkt. Jag har låst mig länge nu emot nya personer som vill ge hela deras hjärta till mig. För jag är rädd att jag inte kan hantera det på rätt sätt. Jag har inte rätta glöden.
Så jag tror att när rätt person kommer, kommer min mur rasa självmant utan att man behöver ta till 50 kilo dynamit. Då jag blottar mig själv bara genom en blick. Där jag inte kan strida emot och även att jag försöker att dölja min rädsla och min svaghet för att såra och såras, inte kan göra ett skit. Bara åka med. 

En dag kommer min prins på en vit häst eller en svart sporthoj och ger mig en tur genom livet.

Hoppas att Lisette kommer att ha en fantastisk dag, hon förtjänar det.