Hanna

Min beslutångest har varit stor idag.
Det är inte så mycket go i Loppan, men samtidigt är det ju mycket hund på något sätt.
Det snurrar mycket i huvudet om jag ska eller inte ha henne kvar. Jag är väldigt nyfiken på om jag kan hitta knapparna som krävs för att få igång henne.
Alla undrar om Thorsten samtidigt. Han är min älskling, det är han. Men han har sina höfter som är kassa och Noelle kan ju hunden innan och utan till. Hon ser direkt när han mår lite lite dåligt, så hon vill ha något att säga till om när väl är dags. När jag träffar och ser Thorsten fylls hela mitt hjärta av kärlek till denna svart/vita hund som är slicktokig. Han vill bara vara till lags och vill vara älskad av alla :) Men han kommer aldrig bli min. Och det är nog dags för mig att skaffa mig min egna hund som jag kan utvecklas med.
Något jag kanske gör med Loppan, eller så känner jag om en månad att nej det går fan inte. Detta är inget kul.
För att få mig att vilja träna själv så måste jag tycka att det är kul att gå ut på planen. Att ha kul med hunden. Jag vill ha glädje i träningen.
Om jag tar Loppan åker Thorsten till Rumskulla och tränas och förbereda sig för att klara ett prov som vallhund. Något som han tycker är extremt kul och som han älskar. Känns himla dumt att inte låta honom ta den chansen och han kommer ju tillbaka och då finns det ingen som är lyckligare än jag över att se honom.
Han ska ju bara få ha kul så länge hans ben orkar med det. Så får jag prova något nytt. Så med lite is i magen så gör jag väl ett försök med Loppan. Så nu får ni hänga med i svängarna och följa oss.
Nu kör vi.