Hanna

Ja idag var sista fredagen på jobbet. Sista gången den där sköna känslan på jobbet infinner sig.
Alla vet att fredagen inte innehåller så många timmar arbete som vanliga dagar. Oftast har dom något att se fram emot. Och alla är avslappnade och humorn rullar. Till och med jag har varit glad och avslappnad. Njutit av att bara vara. Jag har till och med  jobbat lite. Gjorde ett trist jobb som jag inte tyckte låg på min lott, men gjorde det iaf. Känns dock tråkigt att behöva jobba i förpiken, min förpik som jag ska lämna nu. Mitt lilla område som jag kan. Som alltid har varit just min plats och alla vet det.

Idag lyckades jag med något väldig elegant (vi säger att det var elegant som en svan) som en elefant skulle kunna lyckas med. Jag dök. På land. Rakt ner i vårat betong golv. Hur?
D var och rättade till fel som hans företag lyckats åstadkomma. Han stod lite i vägen med ett durkunderlag som är väldigt stort när en truck skulle förbi. Jag hade flytt ifrån förpiken då Dr. Mugg hade spilt ut en t-röds flaska på förpikstoaletten och våran nya t-röd stinker något grymt. På trucken ligger bara duschdörrar och vi beslutar att lyfta av dom. Jag tar duktigt tag i ena sidan och så ska vi lägga dom på sidan av trucken. Jag ska gå rakt fram för att komma dit tänker jag. Så jag kliver rakt fram, men det tar stop och tada så ligger jag på betong golvet och har lyckats med ett mycket lyckat dyk inför publik.
Varför inte liksom göra allt på en gång: Förmodligen se D för sista gången på jobbet och sen göra en rejäl vurpa samtidigt så att jag blir ihågkommen som ett klantarsel med glimten i ögat av alla. Hahaha jag skrattade gott och låg kvar en sväng på golvet (kan man säga att jag gjorde en Sandra?). Jag liksom njöt av att jag trivdes på mitt jobb och skämdes inte ett dugg även att jag fick frågan om jag inte tyckte att det var pinsamt.

Ja jag kommer sakna alla grymt och min hemmakänsla där.