Hanna

Om jag inte blir helt knäsvag med dej framför mig.
Om jag kan prata normalt med dej.
Om jag inte blir nervös i din närhet.
Om jag inte snurrar i väg och glömmer vad jag ska göra med dej i samma rum.
Har jag kommit över dej då?
Men om jag tittar på dej och minns.
Men om jag faschineras över att du fått mig att känna så strakt.
Men om jag undrar om du skulle få in mig i en match till.
Men om jag undrar om vi inte borde ta en promenad och prata om allt.
Har jag fortfarande kommit över dej då?

För.
För jag blev helt knäsvag med dej.
För jag kunde inte prata normalt.
För jag blev nervös i din närhet.
För jag glömde allt jag gjorde med dej i samma rum.
För.
För jag minns allt, det lilla, vi gjorde.
För jag faschineras över att jag kände så starkt av att inte känna dej.
För jag undrar om jag kommit över dej så pass mycket att jag inte skulle kunna luras in igen.
För jag liksom vill prata och tvätta bort din dåliga sida från mitt huvud och sen gå vidare.


Det jag funderar på är helt normalt va?
Säg att jag inte är ensam för fan!