Hanna

Fick en kommentar om jag inte hade den bästa vänskapen med Tezza, alltså Therese.

Therese har kännt mig sedan jag lärde mig att gå, vi har en hel barndom ihop och vi har alltid hittat tillbaka till varandra.
Det har funnits tider, perioder som vi knappts hörts, då vi inte har haft något att ge varandra.
Vi var tonåringar då och båda försökte att hitta vår plats i världen. Vad vi ville. Och just då ville vi helt olika. Men vi var ändå där för varandra. När jag är med Therese är jag hemma, hon får mig lugn och kan alltid läsa mig som en bok. Hon förstår hur jag funkar utan att behöva anstränga sig. Jag behöver aldrig förklara. Hon bara vet.
Vi kommer alltid vara där även om det tar 1månad, 1år eller 5år innan vi hörs. Men i slutänden kommer vi alltid ha varandra.

Men mina övriga tjejkompisar är guld värda!

Olivia och jag har känt varandra i höst i 4 år tror jag. Vi behöver inte prata med varandra för att förstå den andra. Vi kan genom en blick säga en hel mening. När vi pratar med någon tillsammans. Så kan vi läsa varandra så bra att den tredje kan tro att vi skrattar med den, när sanningen är att vi skrattar åt den. För vi båda tycker att det den kläckt ut sig är helt galet. Jag och Olivia kommer sitta gamla tillsammans och tänka tillbaka på vårat galna liv.  Vi har samma relation som jag och Therese kan man säga. Skillnaden är att Therese och jag har 20års vänskap och jag och Ollan 4års vänskap.

Om man kan säga att man kan bli kär i första ögonkastet, kan man säga att jag och Zanna blev vänner i första meningen (inte för att jag kommer ihåg vad den var) Men sedan första kvällen har jag alltid känt mig trygg hos Zanna. Efter misslyckad vänskap tidigare i livet så väljer jag mina kvinnliga vänner noga. Med Zanna var det självklart från första stund. Vi har hängt ihop sedan dess. Hon är störtskön! I sommar firar vi ett år.

En som jag alltid kommer att vara tacksam över att jag träffat är Lina. Vi har inte känt varandra så länge heller typ 2 år snart. Och vi har haft våra konflikter. Vi har stöttat varandra. Jag är oerhört glad att hon var där när det tog slut med Ruben. Hon höll i tyglarna och bromsade mig och lärde mig ett nytt yrke och en främmande livsstil med besattheten av mode ;). Jag har aldrig varit så insatt i kläder och smink som jag var förra våren. Hon har lärt mig att jag är lite mer värd och ställa högre krav på vardagen än vad jag trodde att jag kunde. Hon är min kläd/partyvän. 

Det finns självklart fler flickvänner.

Poängen med mitt förra inlägg är det att mina vänner bor ju inte i stan. Dom bor inte skitnära heller. Och gå med en skylt på stan och ragga tjejkompisar är ingen lösning kanske.
Jag känner ett par tjejer här, men dom har ju en vardag dom också, precis som mina "vanliga" vänner. Det är inte så lätt att lära känna nya tjejvänner i en "ny" stad när man jobbar med män. För jobbet är ju trots allt där man tillbringar väldigt mycket tid. 

Therese bor i Halmstad och pluggar för fullt. Jag får träffa henne på måndag och ingen kan vara lyckligare än jag!
Hon har nästan aldrig tid att komma hit och jag förstår. Hon har plugg, hund, jobb och åter plugg att sysselsätta sig med och hinna med.

Olivia har fast jobb i Lund och pojkvän som hon håller på att starta ett liv med. Dom väntar ju barn dom oxå. Hon har knappt ingen tid hon heller och jag fattar.

Zanna är i Norge än, men kommer hem snart. Men när hon kommer hem har hon jobba i Gullringen, en pojkvän i Nyköping och så ska hon hinna med mig och familj. Och som ni vet så är det inte på top hela tiden med mig och Ch. Men vi löser det. 

Lina är i Mallis. Behöver jag säga mer? Men trodde att hon skulle komma hem till visfestivalen.

Har ni förstått min poäng?
Jag nöjer mig inte med vem som helst och jag är stolt över mina vänner. Det är bara det att jag saknar dom. 

Jag har inte glömt er andra, mina flickvänner. Men jag kan inte skriva mer och ni vet vilka ni är. I like you too so mutch!