Hanna

GM, är en forkortning gör Grey Metallica.
Varför det?
Jag vet inte, en fylle grej. Han älskar metallica och när jag tänker på honom så tänker jag av någon anledning på grå? Fråga mig inte varför, men där har han fått sitt namn.

GM är en kille som jag en kväll i början av augusti möte när jag och Zanna var ute typ första gången ihop tror jag.
Han började att snacka med mig i toalettkön inne på Frappe. Vi snackade väldigt länge och han bad först om min msnadress(?!) Då levde jag utan dator och gav mitt nummer istället.
Detta var en lördag, en vecka innan jag fyllde år. Jag jobbade som städare ett par veckor i Västervik innan jag började på Windy.

Så på onsdagen efter så gick jag runt och hade lite småtrist när jag moppade en korridor.  Jag väntade bara på att få gå hem.
Rätt som det är får jag ett mess från ett nummer jag inte har inlagt. Och det är från GM, jag som trodde att han inte skulle höra av sig.
Men jag blev ju lite glatt överaskad och vi kom in på om vi skulle träffas kanske. Dom enda dagarna jag kunde var just den dagen eller på söndagen den veckan. Och söndagen skulle ha varit lite konstigt att ha sin första dejt på tyckte jag eftersom det var min födelsedag då.

Så det blev samma kväll hos honom. Han hämtade upp mig och vi åkte hem till honom och såg en film. Eller såg och såg (är det bara jag som tycker att se på en film ihop är det sämsta man kan göra och är väldigt onödigt egentligen?)
Jag minns att det var Gladiatorn.
Vi pratade och snackade. Hånglade.
Sen körde han hem mig. Vi chattade lite på fredagen när jag var full som ett as och minns inte ett skit av vad vi skrev.
Men minns att det inte var något dumt. Men sen hörde han aldrig mer av sig och jag raderade hans nummer.
Eller jag gjorde det på lördagen när han sagt till mig att han var sjuk och inte kunde komma på min födelsedagsfest och på krogen är han den första jag träffar på.

Men iaf, när vi sågs den där onsdagen så pratade vi väldigt mycket och allt kändes himla bra.
Pratade om jobb, fritid och framtid.

Sen i december så jobbade jag på stadt och han stod jämte och snackade en massor med mig, då var jag fascinerad över att han kom ihåg så himla mycket om mig. Han kom verkligen ihåg allt jag sagt.
Vi kom in på om vi skulle höras igen. Och jag sa att det var upp till honom. Att jag inte hade kvar hans nummer med tanke på hur han hade betett sig sist.
Han förstod och mycket riktigt när jag kom hem så hade jag ett mess från honom.
Han frågade om vi skulle höras dagen efter och jag svarade att det var upp till honom om han hörde av sig.
Han hörde inte av sig.

Förra helgen så var det en man hemma hos Lisa och Bosse och jag kunde svära på att det var hans pappa. Dom var ruskigt lika varandra. Lisa forskade sedan åt  mig vad hans söner hette, och det var inte hans far.

Igår var jag ute med Ted och hans vänner. Ted stod och pratade med GM, så jag gick fram. Trodde för ett tag att han inte kände igen mig. Men han var väl lite cool ett tag och sen fick jag en kram och vi snackade lite.
Men vet ni?
Jag litade inte på ett ord han sa. Jag tyckte ett tag att han kallade mig för Linda och jag blev lite smått galen. Besviken. Han tittade skrämmande på mig och sa:
- Jag trodde att du skulle  döda mig.
- Hahah nej nej, jag tyckte bara att du kallade mig för Linda.
- Ja men jag trodde du tänkte döda mig.
- Nej jag dödar inte.
- Nej men det gör jag.
Här tittar jag lite skrämmande på honom istället innan jag inser att han skulle vara rolig. (han är jägare och vi hade pratat om det typ 10 minuter innan) Min hjärna funkar inte den här veckan eller är det kanske styrenet?

Jag skämdes. Jag känner inte igen mig längre. Jag misstänker alla för lögn.

Sen står jag och snackar med honom och bakom honom uppför en trappa ser jag en grymt snygg kille. En riktig Hannakille så att säga.
Snygging kommer fram till GM och Ted står brevid. Snyggingen och Ted snackar lite, GM försöker få Snyggingens uppmärksamhet försöker få honom så att vi ska presentera oss. Men Snyggingen ger inte GM någon uppmärksamhet alls. Så GM vänder sig till mig och berättar:
- Detta är min bror.

Jag höll på att dö då. Jag försökte tänka ut för en sekund om det va okej att stötta på brodern och hur. Men drog slutsatsen: att nej, nej Hanna det är INTE okej.
Så jag försökte inte, men jag tittade. Det får man.

GM och jag tog iaf aldrig upp om vi skulle höras av igen eller ej och bäst är väl det.