Jag är tyst, har inga ord.

Jag var ärlig.
Jag fann inget skäl att ljuga.
Jag vann inget på att berätta det heller.
Kanske jag förlorade jag hårt.
Kanske vinner jag i längden.
Vet inte hur bara

Men jag ska inte älta, det är bara att försöka vara rak i ryggen.
Jag står ju för det jag gjorde.
Jag erkände det på en gång, utan att personen ens behövde att fråga mig om det.
Även att han redan visste om det, så visade jag iaf väl något?

Jag har en konstig magkänsla.
Vet inte om den är bra eller inte.
För den känns inte dålig, inte bra heller..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0