Hanna

Lilltösen.
Visst var det en Lilltösen jag mötes av hemma hos Tessan.
Men mest ropar jag Tösen på henne.
Hon är hur mysig som helst.
Leker och roar sig själv och gosar mer än gärna när jag sätter mig ner.
När Han gick innan så var hon med när jag sa hejdå, sen gick jag till vardagsrummet och hon var kvar i köket.
Så hur jag ett ynket jammande, så ropar jag på henne så kom hon i full fart.
Nu busar hon  runt här igen.
Mycket energi i en sån liten kropp, mycket att upptäcka kan jag lova.

Han
Han är en man, en bra kille.
Jag känner mig trygg med honom samtidigt som jag inte har en aning om vart jag har honom.
Hela Han är ett förspel.
Han blir aldrig för mycket, aldrig för lite.
Hoppas att han känner någorlunda lika iaf.
Men det visar sig ju så småning om.