Hanna

Igår var jag ruskigt trött.
Så trött att jag inte orkade att fixa mitt hår efter att jag duschat.
Illa med tanke på vad mitt hår är värt.
När jag lägger mig i sängen är jag pigg igen.
Skriver ett blogg inlägg på brist på annat.
Jag var närhetsfrustrerad.
Jag ville ha närhet i natt.

Så jag blev inte sömnigare av det ist får jag panik av att jag inte kan somna.
Och när man försöker att stressa in i sömnen så somnar man inte.
Jag vet ju att klockan ringer tidigt och jag behöver sova.
Men som sagt vrider och vänder på mig.
Halvsover.
Tösen skulle sova hos mig.
Det börjar bra, hon sover jämte mitt ben.
Jag vet i bakhuvudet att hon har sovit länge hos mig på soffan redan och en kattunge behöver inte sova så mycket åt gången.
Så såklart när jag halvsovit, nästan börjat att somna på "riktigt".
Så börjar det att bli bus i sängen.
Jag tänker att nej nej detta går inte.
Det blir att lura ut henne i köket och stänga dörren.
Hon gråter lite.
Jag får dåligt samvete, men jag somnar direkt.
Vaknar av att hon jammar och jag vet inte om jag sovit en timme eller tio minuter.
Men jag vaknar med dåligt samvete och lite panik.
Stackaren!
Springer upp och öppnar dörren och en glad tjej kommer in.
Kollar klockan: 02.56.
Åh jag ska ju sova läänge till tänker jag för en stund.
I samma stund inser jag att det handlar om en halvtimme till och det känns halvt onödigt att somna om.
Dessutom har jag en galen katt i sängen.
Som kör racet i sängen.
Jag halvsover och önskar att Tösen ska somna.
Kan medela att hon är fortfarande i full fart.
Massor av energi.
Men hon är söt och fin min katt.
Med vassa klor!