Hanna

Jag sitter här och ler. Jag tänker nämligen på magin att bara kunna vara.
För mig är den sällsynt och jag älskar det när jag hittar en sån person man kan vara det med.
Där man inte behöver att sälja sig själv, bevisa att jag är faktiskt härligt underbar.
Där två personer kan vara i samma rum och ge varandra det dom behöver utan ett ord.
Då framförallt närhet. Närhet med allt vad det innebär.
Närhet kan i för sig vara olika, beroende vad man behöver.
Sällskaps närhet.
Mysnärhet.
Sexuell närhet.
Närhet närhet.
Närhet in på djupet.
Jobb närhet.
Vänskaps närhet...
...och så vidare.
Min stressboll ger mig det.
Jag har ingen press, ingen stress och jag är helt avslappnad tillsammans med min stressboll.
Det fina är det att jag har blivit lite av hans stressboll.

Visst är det fint att man kan snacka med varandra, men har ni tänkt på hur stort det är när man kan sitta i ett rum och inte behöva prata utan att det blir jobbigt eller pinsamt?