Hanna

Igår sa Fredrik att han skulle ringa för att boka tid för att svetsning.
Jaha tänkte jag, det blir i slutet av veckan. Nice med shrek framför ögonen igen tänkte jag med en suck.
Tänk er ett cykelställ, tänk er att rumpspringan verkar fortsätta ända upp mellan skuldrona. På en person lika stor som shrek och med ögon lik grodan i bortspolad.
Förstår ni hur vacker denna personen är? Och jag är i förpiken bakom båten där han jobbar och det är i stort sätt omöjligt att missa. Även att man inte vill se, så kan man inte låta bli.

Idag när jag kom in full i farten och uppe i varv som vanligt så står D där.
Min första reaktion var:
Ska det redan svetsas?
Min andra:
Varför är inte shrek här?
Min tredje:
Det gör inte så ont.

Men visst fan känns det lite och jag önskade såå att vi pratade med varandra. Jag saknar D som personen D. Jag önskar att vi kunde palla att försöka vara vänner.
Vi sa inte ett ljud till varandra idag. Jag mötte hans blick en gång.
Jag satt och funderade på att göra djävulskap med hans plastlåda i form av att limma fast den eller skruva fast den. Kristoffer trodde inte att jag skulle våga men sen sa jag att det kanske är konstigt att göra när vi inte pratar med varandra.
Kristoffer sa att han tänkt på det. Herre gud folk har reagerat!

Så D, om du tycker att vi ska ta oss i kragen snart, så har du väl mitt nummer?
Det gör inte ont längre.