Hanna

Jag är inne i en period då jag gör upp med mina känslor.
Sorterar och rensar.
För nu är det dags att ta tag i en del och säga adjö.
Det finns dom som alltid kommer att ha en speciell plats.
Jag har placerat er i olika små fack. För även om man vet att det aldrig kommer att bli vi igen, så kommer jag aldrig bli av med minnena.
Men jag vill vidare.

Jag kommer aldrig bli tjejen ni är beredda att jobba för.

En del är passar mer i förhållanden, en del passar bättre som singlar.
Jag kommer alltid klä i singelträsket, men någonstans långt inne alltid hoppas att han kommer från ingenstans.
Att han bara ska stå där.
Jag har alltid fantiserat lite för mycket.

Fick frågan hur jag tänkte när jag var så nere i D och hur jag försökte komma över honom. Shit det var svårt. Jag fick på nyttt förklara allt och hur det var.
Han var en sån som kom från ingenstans.
Ja, jag kommer alltid ha honom som mall tills en ny kommer upp. Han kommer att vara min känslomall. För ingen kan komma och försöka säga att det bara var på låtsas det jag kände.
Jag har aldrig varit mer verklig än vad jag var då.