Hanna

Jag sa farväl till M idag.
Det regnade och jag hade en t-shirt med texten "keep smilie", kändes så absurt på något vis.
Jag försökte sköta det smidigt och snyggt.
För jag är inte arg eller sur på honom.
Det har ju bara blivit fel mellan oss. Jag vill ha det mer självklart när jag träffar någon.
Det ska vara som med D, jag hade all tid i världen att vänta på honom och ingen hade en suck att få komma i min närhet för jag hade bara ögonen för honom.
Så ska det vara.
Kanske är det så att jag trivs i min bubbla just nu. Där jag inte behöver anpassa mig och bara vara. Jag kan slänga trosor på hela mitt golv och äta pizza varje dag och ha fiskrig om jag känner för det med Ted. Och ha den här sommaren. Anna en vän sa: Jag tror att Han kommer att stå där en dag. Kanske på ica eller banken, eller vart han nu vill stå.
Och jag tror på kärlek i första ögonkastet.
Men jag tänker inte leta. Han får hitta mig och jag har inte btåttom.

Många tankar snurrar runt när det gäller en grej jag fick veta igår och det gör mig sårad och lite förbannad.
Varför får alla utan jag veta det. Jag hade hoppats på att du hade sagt det till mig. Berättat planen. Men nu är det inte så och jag kan inget göra åt det. För jag har valt att gå. Att säga hejdå. 
Det är grymt svårt att inse en del grejor. Men jag måste acceptera. Gå vidare.
Jag har gått vidare på ett sätt, men det är svårt att acceptera och se allt ni nu gör. Det vi skulle göra.
Ni har en värld. En värld vi planerade att bygga upp.
Och jag hatar tanken på att ni kommer att inreda säkerligen med möblerna som jag valt.
Jag älskade sängramen jag valde, som jag betalar av. Och övriga möbler där.
Jag älskar soffan som jag blev kär i i första ögonkastet.
Nu ska ni ha vårat liv i möbelväg.