Det är fint.

Jag sitter i soffan. Min soffa som fått ett nytt hem tillsammans med mig och min nya lilla familj. För visst är vi en familj: Jag, Johan och våra tvp fyrbenta vänner.
Jag njuter av en sprakande brasa och tända ljusstakar som även dom äntligen kommit på plats.
Det är fint att se hur två hem blir ett. Lite av henne, lite av han. Hur hans jättestora dalahäst som han fick som 1,5åring nu har min vita porslinnäckros som är en ljusstake som jag fick av min moster som granne. När jag går ner för trappan är det en liten kant med lite olika små grejer som bär på barndomsminnen från bådas olika uppväxter.
Jag gillar tanken på att det här huset kommer att spegla våra personligheter.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0