Hej!
Dimba och jag har varit med om äventyr i många år nu.
Ligger mig väldigt varmt om hjärtat, men jag känner att det är dags att försöka börja om från början nu.
Dimba är en känslostorm och jag älskar att sätta mig ner och läsa gamla inlägg och jag önskar att jag kunde skriva ut hela bloggen. Kanske jag gör någon dag.
Den kommer finnas kvar här och ja kanske sticker in med ett inlägg eller två.
Annars hittar ni mig här:

www.hannahoff.blogspot.com

Jag är trött. Tackar gud att jag fick en timmes sovmorgon.
Och jag hoppas att jag kan få in någon som vill börja vid fyra idag. Jag vaknade med kli i halsen och snorig näsa.
Livet är inte riktigt som jag vill för tillfället, därför har jag hållt mig lite borta.
Men jag har världens bästa Johan vid min sida.

Nu ska jag bege mig emot jobbet.

Hej!

Jag sitter i soffan, med datorn på knät och valpen i uppkrupen i min armhåla (ja, jag kallar Sture valp fortfarande...typ som ett smeknamn...kapisch?!)
Och jag älskar dessa gosmysstunder med honom. Han är en sån kelgris precis som sin matte och husse också för den delen.
Egentligen borde jag ligga i sängen och halvsova... det vankas jobbhelg. Men valpen (Sture) var nödig redan vid sju, något som är ovanligt för våra hundar.

Vi har rutiner här hemma.
Matte kliver upp vid halv nio
Frukost serveras till dogsen vid nio-halv tio
Sedan springer Sture till hundgården vid tio för att kolla läget och att den står kvar. Zita och jag lunkar efter och tar det hela med ro.
Vid fyra är det ingång för hundarna och sedan tar dom kväll.
När klockan slår nio så är det kvällsmat och sedan tar Husse med dom på nattrunda.

Självklart så är inte Sture ute hela dagarna om det är för kallt ute, då släpper svärmor/Johan/jag in honom efter ett par timmar.

Jag har aldrig varit med om en hund som älskar sin hundgård så mycket som Sture gör. Han sliter i kopplet för att få komma ut dit på morgonen. så jag släpper honom helt enkelt. Är grinden stängd in till gården så ställer han sig och rafsar, hoppar och piper :) Jag tror att han ser det som sin livsuppgift, att vakta hundgården och även huset.
Zita tar det mesta med ro, hon tycker det är skönt att någon annan har koll...men hon är redo för uppbackning såklart. Men hon vet att hennes livsuppgift är att hitta älgar och grisar i skogen. Det älskar hon!

Nähä kolla klart på vakna och sedan en långdusch.

Jag har en önskan tror jag.
Men jag undrar när och om?

Kollega till annan kollega: - Han är 89:a
Jag: - Han är ju lammkött!
Kollegor i mun på varandra: - Hur gammal är du Hanna?
Jag: - Gissa!
Kollega 1: - 25-26 år
Kollega 2: - Jag tror du är 26år?
Jag: - Varför tror ni det?
Kollega: - För jag har en vän som är 24 år...och ja.. alltså du är lite mer mogen än henne.
Jag: - Ja jag är 26år eller jag blir i år
Kollega 2: - Är det inte dags för dej snart då? (samtidigt som hon formar en fejkgravidmage)

Jaha då är jag i "den" åldern enligt 19åringarna! Hahaha!

Hej Lediga lördag!
Jag älskar dej ♥

Fick byta arbetspass igår då min arbetskollega var sjuk. Hon och jag är ansvariga så på helgkvällarna så måste någon av oss vara där. Så en ledig fredagskväll, blev jobbkväll men det funkade det oxå.
Kvällen knasigaste var ändå när jag var på övervåningen och stängde där tillsammans med My. Så kom även Katarina upp skrattande för att berätta att en kvinna i puben med grå ulltröja, tvformade glasögon och en grå konstig frisyr kommit fram och frågat henne om jag var upptagen.
Vi bröt ihop en stund.
Sedan berättade Elizabeth att hon stått och berättat hur snygg den blonda var och visste inte om hon skulle våga fråga om hon var singel.
Efter ett tag stod även jag i baren och då frågade hon mig om jag hade pojkvän. Svarade artigt att det har jag och sedan stod hon och kollade på mig som om jag vore en köttbit. Väldigt obehagligt.
Skojade med Blackjacktjejen om hon oxå fått frågan om hon var upptagen. Men även hon hade fått frågan om jag var singel.
Hur övertygar man någon om att någon faktiskt inte är ledig?

Det handlar väl inte om att det var en kvinna, även om det är ovanligt. Det handlar mest om hur desperat man kan vara. För det hela var väldigt obehagligt.

Vi skulle kunna starta ett tvprogram: En annan del av Eksjö - hotellet.
För jäklar vilka orginal det finns här :)

Jag kom hem 23.25 igår och var väl i säng 00.15.
Sov till 06.00.
Det är alltså 6timmar.
Sov en timma i bilen mitt på dagen.
Somnade när vi kom hem och sov två timmar.
Det är alltså 9 timmar sammanlagt.
Och nu känner jag mig redo för att sova igen.

Sa jag att jag sov 1timme innan jobbet igår oxå?

Jag är en tjej som oftast är nöjd med 7timmar/dygn. Så lilla tröttheten, det räcker nu.

Imorgon skulle jag egentligen jobba 7-18. Men sjukdom på jobbet gör att jag jobbar 15-02.
Hur det känns? Underbart, då kan jag ju sova precis hur länge jag vill.

Ööööh...hmm...okej?

Jag länkade detta inlägget på facebook ifrån Kissies blogg. Och bad folk kommentera vilken kropp dom tyckte var finast. Det mest intressanta i det hela tycker jag var att tjejerna som kommenterade faktiskt liknade den kroppen eller hade gjort. Jag själv tycker att nr3 är otroligt fin. Och jag är väl någostans mellan 3 och 4 idag i kroppen. Men jag skulle helst se ut som någon mitt emellan 2 och 3. Det har jag ju en gång gjort, så det är ingen omöjlighet. Varför vill jag det? För att det är ett ideal? Nej för att det är en sund kropp. Idag har jag ingen sund kropp. Vår nya chef berättade att hon i lördags på vårat 150års jubileum och då hade hon gått nästan 3mil och detta är vad vi gör i restaurangbranchen och ändå så är man inte mer vältränad än vad man är. Det är sjukt. 

Så Dessan och jag ska ha lite mål och det är spännande.

Men vad tycker ni?



 

Idag är det skoldag, alltså Tisdag.
Jag har en vecka att se fram emot och denna morgon började på mitt favorit sätt.
Jag vaknade nära nära Johan och vi var båda sådär sängvarma, framför allt han. På min andra sida hade jag både Sture och Zita trycta emot mig. Johan undrar många gånger hur jag kan sova sådär, men det är då jag sover som bäst. Iaf om hundarna håller sig på sin sidan om mig. Jag älskar att vakna och inte känna stress. Hinna sminka mig, hinna fundera på lite kläder, hinna ge hundarna mat utan panik, få ut dom i hundgården och få i mig lite frukost. Jag ska börja försöka få i mig smoothie om morgna och som mellanmål istället för en massa annat. Gottigott!
Ikväll tänkte jag skvätta runt lite i simhallen igen. Det är härligt och sedan basta efter.

Nu vill den lilla ut, han är kissnödig och jag behöver borsta tänderna innan jag går till skolan.

Härliga Tisdag!

Jag vaknade med ett lyckorus. Det gör jag oftast när min pojkvän kommer och myser ner sig i min nacke med mängder av pussar innan han ska jobba och jag har lite sovmorgon. Då blir jag alltid extra kär och jag vet att det där är min gubbe det ♥
Sedan låg jag i sängen och kollade ett avsnitt OTH och jag kan väl inte påstå att jag kände mig särskilt pigg.
Fick i mig lite frukost och sedan kände jag mig inte alls pigg.
Har lite feber och det känns minst sagt. Det är Torsdag och det innebär att det är pluggdag.
Det blir företagsekonomi B och matte på schemat idag. Och det är väldigt tufft och så behöver jag få in någon timme med Jägarexamen oxå.

Dags att dega en liiiten stund till innan jag tar tag i plugget.

Ha en fin dag.

Jag känner att det är dags att prata ut om Hamilton. Filmen Hamilton alltså...
Vi såg den förra veckan och jag/vi var så besvikna. Jag förväntade mig spänning, naket och något som fick mig att sitta på nålar i stolen.

Persbrant var snygg såklart...porrisen. Det var kul att se honom som hjälte och med en mjuk sida samtidigt som han var en badass. Men handlingen va hoppig och det var en hel del frågentecken när man lämnade biosalongen.
Neej Hamilton var en besvikelse... tyvärr

Jag ligger på soffan, med datorn på magen. Sneglar mot min telefon och det gör ont i hjärtat.
Det är egentligen "inget speciellt" som man brukar säga. Men när jag sitter här och tårarna försöker smyga på så förstår jag hur detta påverkar mig.

Thorsten.
Jag älskade Thorsten och ville göra allt för honom. Han räddade mig när jag var påväg ner i mörkret. Han älskade mig högt, det syntes i hans pigga och förväntansfulla ögon. Och jag besvarade hans kärlek i tusenfalt tillbaka och mer därtill. Han har en väldigt fin plats i mitt hjärta, vald med omsorg.
Han var alltid laddad och redo.
Jag hade regler hur jag hade honom såklart och jag gjorde mitt yttersta för att inte förstöra honom. Det var jag alltid rädd för. Men jag lärde honom enkla trick som "genom" (det var att han gick zickzack mellan mina ben) och han fullkomligt älskade det. Det var våran grej.

Av olika anledningar så försvann han lite ur mitt liv och hans ägare och jag har inte setts på väldigt länge. Jag vill inte riktigt träffa honom heller, det skulle göra så ont (Alltså Thorsten, inte ägaren...henne träffar jag gärna och det är planen att vi ska också).

Jag var på MyDog för några veckor sedan och då kom vi till en monter och en välbekant figur fanns på en tavla, Thorsten. Det sved i hela mitt hjärta och jag fick en klump i magen. Där var min hjälte, skulle han komma ihåg mig idag om vi fick ses?

Idag är Thorsten familjehund tror jag hos ägarens mamma, det är vad jag hörde sist angående honom.

Hans ägare är även hon någon som finns i mitt hjärta, men det är en annan historia.
Hon skickade en länk till sin nya blogg idag och där hon även gjort sidor till varje hund hon har. Men det fattades ett namn och ett nytt fanns där. En ny liten bordercollie valp. Jättefin, såklart. Men det gjorde mig så upprörd.
Visst kan det ha att göra med att jag har mens och är allmänt knas i bollen då....

Eller är det den enkla och kanske rätta förklaringen: Jag blev även förbannad. Hon hade bytt ut Thorsten. Världens bästa Thorsten mot "den där"?
Jag kan självklart förstå varför, jag är inte dum. Men den där hunden är så personlig för mig. Min hjälte och jag kan inte för mitt liv förstå hur man väljer bort att inte ha honom konstant vid sin sida. Även om jag vet svaret även på den frågan....

Det finns inget agg i det hela....bara en saknad efter en fyrfotad vän som en gång var hela min värld och räddade mitt liv.

Wiho.
Jag tog mig kragen, tvättade bort allt smink.
Satte på en kopp te och tog fram jägarböckerna och gick igenom morgondagens lektion.
lunchade lite hos svärmor i vanlig ordning på söndagar när Johan och svärfar snickrar.
Fick upp håret i en britneytofs och började städa. Det är tydligen inte en myt det där om att det inte är så jobbigt att städa om man gör det ofta.
Så får väl försöka göra det till en vana om nu min gubbslusk kan hjälpa till bara 5% åtminstonde med att  inte slänga kläder överallt (ja,jag är lika dåliga jag) och plocka i och ur diskmaskinen.
Nu ska jag bara få till lite tilltugg och göra mig lite anständig tror jag efter jag dansat loss med herr dammsugare och fröken mopp.
Bra söndag, känner ni inte det?

Jag är sliten, det var lite lätt party och jag tål inget alls. Fast mer än jag förväntat mig.
Så nu befinner jag mig i soffan med gårdagens smink, en kopp te och inser att jag måste ta tag i huset för ikväll så ska jag ha Mary Kayparty här hemma och jag vill bjuda på ett fint hem och något gottit.
Sedan måste jag plugga.

Vad ska ni göra?