Uppdaterat

"Det gör ont på morgonen när jag inser att du inte kommer att höra av dej idag heller... och jag blir förbannad på mig själv varje dag när jag ändå hoppas att du ska göra det."
2007-09-21 @ 21:42:35

"Jag vet inte riktigt vilket ben jag ska stå på.
Jag blir galen på mig själv att jag fallit så hårt för dig och jag vill inget hellre än ata just du ska höra av dig.
Men du har faktiskt behandlat mig jävligt illa nu och det trodde jag inte om dig. Kanske att man inte ska våga lita på någon.
Här går jag och jag vet två bra killar som vill träffa mig men ändå har jag bara ögonen för dig hela förbaskade tiden.
Idag skulle jag slå ner spik förhand, jag är lite svag med att göra det i vanliga fall men när jag tänkte på dig gick det ovanligt enkelt.

Jag känner mig så jävla patetisk och vänner säger att du inte förtjänar mig. Är det så?"
2007-09-20 @ 19:41:51

"Men jag vil fortsätta våran rock konsert jag hade börjat så fint. Var du med eller bara en i publiken som egentligen bara kom på min konsrt för att du inte hade något bättre för dej? jag tror fan det. Helvete."
2007-09-13 @ 19:42:31

"Och där stod vi under ett gatlyse på en trottoar.
Höll om varandra, för ett avsked och ett försök för lite värme för en stund.
Var det du eller ölen som fick mig att vilja kyss dej?
Hur skulle du ha reagerat om jag gjort det?
Du kanske kände det också?

Det känns som vi är inne i en ny rond, vår tredje eller fjärde rond.
Vem ska slå ut vem först och vem faller hårdast?
Är det som vanligt, du som slår och jag som faller?
Eller slår vi ut varandra?

Jag vet att jag gillar din närhet och att jag alltid dras till dej.
Du får mig alltid att känna.
Vi kan prova vara vänner, men jag kan inte lova att jag klarar det.
Inte vänner som umgås.
Vänner som säger hej är okej.
För på något jävla vänster känner jag för dej.
Du är som en magnet.

Kanske är det det som är grejen, att jag inte kan få dej.
För jag blir livrädd när en seriös kille närmar sig.
Jag är rädd att mitt trygga liv ska rubbas och jag ska bli blottad.
"
2007-11-29 @ 18:09:17

"Min vän sa det bästa igår:
- Om han tycker om dej så mår han dåligt över att du mår dåligt.
Jaha då har jag fått svaret"
2007-12-30 @ 19:09:59

"När jag vaknade i morse så tänkte jag krypa in i din famn. Jag kände en så stor längtan efter att få krypa nära. Få känna din hud emot min och dina andetag i min nacke. Varför känner jag så för någon som jag faktiskt inte känner på riktigt? och gissa hur besviken och chockad jag blev över att du inte var där och att jag kände så starkt.
Jag undrar så hur du tänker. Och om du idoterförklarar mig totalt nu?"
2007-12-23 @ 21:06:23

"Medelande mottaget:
Han
2007-12-11 16:25

Vet inte va de e med mig, känns som att inte de funkar mellan dig o mig just nu, tycker du e helt underbar men de värkar inte som ja kan ha ett förhållande :(

Medelande levererat:
Jag
2007-12-11 16:32

Dra åt helvete! Jag trodde fan att du visste vad du gav dej in i nu. Du ger det ju fan inte ens en chans. Sen skickar du ett jävla mess och berättar det. Fuck you!

Behöver jag skirva mer än så för att folk ska fatta vad som har hänt idag
Det har var våran chans..
Du har sabbat den!"
2007-12-11 @ 17:27:19

"Sen när jag är klar så ska jag få kryp ner med han och jag längtar så extremt efter att få sova sked och bara somna hos honom.
För han är mysigast i världen."
 2007-12-07 @ 16:39:15

"Och du får mig att le, sådär fånigt som man gör när fjärliarna sätter fart i magen.
För du är finast, har alltid varit finast, förmodligen kommer du alltid bära med smecknamnet finast.
För det gjorde du när du sårade mig så djupt senast. Du var ändå finast"
2007-12-05 @ 18:31:56



mina män

Minns ni Mr.Extremsport? Jag träffade honom förra våren. Om jag inte fått för mig att följa med Sanna den där kvällen för att käka pizza och sedan hänga på hem till honom. Hade vi nog aldrig börjat att träffats.
Hans famn var den sista jag trodde jag skulle somna i. Men det fick jag göra flera gånger och jag blev upp över öronen förälskad i denna mannen. Han var som mig. Jag var hans kvinnliga motsats i tänket. Vi hade kul och jag log från morgon till kväll. Men han slutade att höra av sig en dag. Vi träffades till och från en period.
Jag väntade på honom. Han krossade en del av mitt hjärta förra sommaren.
Fick veta efteråt att jag hade väl inte varit den enda kvinnan i hans liv.
Det gjorde ont. Men Mr.Extremsport är en bra karl egentligen, lite korkad...precis som jag.
Så det är förlåtet och idag är vi vänner.
Visst skulle jag säkert kunna få fram dom där galna känslorna jag hade för denna galning. Men helst har jag det som jag har nu.
Vi är vänner, vi hörs och sånt.

Poängen med Mr.Extremsport är att jag aldrig var riktigt ensam i hans värld.

Den korta perioden jag bodde i Stockholm så träffade jag Alex, en vakt på 2 meter. Han såg livsfarlig ut och hade han inte varit slående lik min vän Irman, hade vi aldrig träffats. Vi träffades när jag var jägerbrud. Han såg ut som en massmördare, var noncholant och en gentleman. Jag älskade det! Han ville ge mig världen ena veckan och nästa vecka hörde han inte av sig för att tredje veckan ville han ses igen. Jag var spänd och glad tills jag pratade med mina kollegor som visste vem han var. En berättade sanningen om min vakt.
Hans namn var inte Alex, han hade barn och var den vakten som låg runt mest. Kollegans vän var ett av hans liggoffer.

För Alex var jag inte ensam nummer ett, jag delade plats med flera.

När jag anlände i Lofsdalen träffade jag Mongo. Vår relation var som en berg och dalbana. Jag var skogstokig i honom. Vi låg hela nätter i sängen och varvade med film och sex. Attraktionen mellan oss var överflödig. Vi kunde inte vara med varandra och inte utan när vi befann oss i samma by. Vi hade det bra. Han lämnade sin flickvän när jag entrade Lofs. Inte för min skull, men för att han faktiskt valde att kyssa en annan tjej. Mig. För mg var Mongo allt. Aldrig hade jag träffat en man så passade så bra med mig. Jag avslöjade aldrig hur mycket han hade mig förens det var en månad kvar och han kärleksförklarade sig för mig efter att han dumpat mig. Jag vågade att blotta mitt hjärta totalt. This is it, sa jag högt. Han är bara min nu. Innan hade jag tydligen delat med mig av honom.

För mig var Mongo den enda under min 6månader i vårat vinterrike. För Mongo var jag en av iaf fem.


Ser ni mönstret? Jag har det senaste året investerat känslor i en man åtgången. Jag har ändrat på det beteendet.
Jag har blivit som männen jag träffat. Och det funkar. Man fastnar inte och såras inte på samma sätt.

Hur går man?

Jag har orden någonstans, men jag vet bara inte hur jag sak hitta dom och vägleda dom rätt. Jag försöker att säga farväl, men min mun formar bara hej. Kan jag gå utan att säga farväl, så jag inte säger hej en gång till?

RSS 2.0