Hanna

Kollade mig fort över axeln och där var han.
Jag kunde inte sluta le.
Han bad mig följa med en sväng.
Gick i en ojämn takt brevid varandra, en nervös takt.
Jag betraktade honom.
Hans hållning, hans sätt och hur han pratade.
Jag hörde varenda ord, men ingenting-
Jag slutade lyssna.
Världen stod stilla och jag insåg....

...han älskar mig.

Det har gått så lång tid, så många år....och först nu kunde jag se det.

Han älskar mig.