Hanna

Jag är inte världens bästa flickvän. Men jag är en flickvän som försöker allt jag kan.
Och jag har hittat en metod för att stilla mig själv.
Det är väl inte som flickvän jag är kass, det är väl som människa. Min syster säger att jag bär Gustafssonsrastlösheten.
Det är en av mina bästa egenskaper, samtidigt en av mina sämsta. Men samtidigt gör det att jag måste jobba hårdare för att hålla mig lugn på ett ställe.
Jag vill alltid vidare och utvecklas. Bli bättre, lära mig och se något nytt.
Om man jämnför med min bror, så nöjer jag mig med sverige och vara arbetsnarkoman. Han vill resa runt hela jorden 300gånger.
Jag vågar inte börja resa, jag är rädd att jag blir totalt beroende. Kanske ångrar jag mig sen. Men det får var då. Nu ska jag spara pengar, så kanske det finns en möjlighet att i framtiden göra en riktigt ordentlig resa någonstans och njuta. Det är mitt val.

Vi har kommit fram till att jag behöver alla mina upptåg. Att få åka iväg från man, jobb, barn och bara vara Hanna ibland.
Det låter konstigt, jag vet. Men jag behöver andrum ibland. Min man är det bästa jag har. Och han vårdar jag ömt. Han älskar mig precis för vem jag är. Han ska ha credd för att orken och viljan.

Du är bäst.