Hanna

Minns ni Mr.Extremsport? Jag träffade honom förra våren. Om jag inte fått för mig att följa med Sanna den där kvällen för att käka pizza och sedan hänga på hem till honom. Hade vi nog aldrig börjat att träffats.
Hans famn var den sista jag trodde jag skulle somna i. Men det fick jag göra flera gånger och jag blev upp över öronen förälskad i denna mannen. Han var som mig. Jag var hans kvinnliga motsats i tänket. Vi hade kul och jag log från morgon till kväll. Men han slutade att höra av sig en dag. Vi träffades till och från en period.
Jag väntade på honom. Han krossade en del av mitt hjärta förra sommaren.
Fick veta efteråt att jag hade väl inte varit den enda kvinnan i hans liv.
Det gjorde ont. Men Mr.Extremsport är en bra karl egentligen, lite korkad...precis som jag.
Så det är förlåtet och idag är vi vänner.
Visst skulle jag säkert kunna få fram dom där galna känslorna jag hade för denna galning. Men helst har jag det som jag har nu.
Vi är vänner, vi hörs och sånt.

Poängen med Mr.Extremsport är att jag aldrig var riktigt ensam i hans värld.

Den korta perioden jag bodde i Stockholm så träffade jag Alex, en vakt på 2 meter. Han såg livsfarlig ut och hade han inte varit slående lik min vän Irman, hade vi aldrig träffats. Vi träffades när jag var jägerbrud. Han såg ut som en massmördare, var noncholant och en gentleman. Jag älskade det! Han ville ge mig världen ena veckan och nästa vecka hörde han inte av sig för att tredje veckan ville han ses igen. Jag var spänd och glad tills jag pratade med mina kollegor som visste vem han var. En berättade sanningen om min vakt.
Hans namn var inte Alex, han hade barn och var den vakten som låg runt mest. Kollegans vän var ett av hans liggoffer.

För Alex var jag inte ensam nummer ett, jag delade plats med flera.

När jag anlände i Lofsdalen träffade jag Mongo. Vår relation var som en berg och dalbana. Jag var skogstokig i honom. Vi låg hela nätter i sängen och varvade med film och sex. Attraktionen mellan oss var överflödig. Vi kunde inte vara med varandra och inte utan när vi befann oss i samma by. Vi hade det bra. Han lämnade sin flickvän när jag entrade Lofs. Inte för min skull, men för att han faktiskt valde att kyssa en annan tjej. Mig. För mg var Mongo allt. Aldrig hade jag träffat en man så passade så bra med mig. Jag avslöjade aldrig hur mycket han hade mig förens det var en månad kvar och han kärleksförklarade sig för mig efter att han dumpat mig. Jag vågade att blotta mitt hjärta totalt. This is it, sa jag högt. Han är bara min nu. Innan hade jag tydligen delat med mig av honom.

För mig var Mongo den enda under min 6månader i vårat vinterrike. För Mongo var jag en av iaf fem.


Ser ni mönstret? Jag har det senaste året investerat känslor i en man åtgången. Jag har ändrat på det beteendet.
Jag har blivit som männen jag träffat. Och det funkar. Man fastnar inte och såras inte på samma sätt.