Hanna

Jag är en tuff tjej.
Det finns en hög gräns innan jag blir rasande. När jag väl är förbannad så har jag anledning. Jag kommer inte fram och gapar och skriker utan anledning, det gör jag inte. Låter personen det gäller ha en chans.
Men sen kan det säga pang. När det säger pang är du just i den sekunden inte värd något överhuvudtaget.
Men jag är oxå medveten om att jag kan säga lite för mycket i min ilska och då kan även jag be om ursäkt, även om det sitter långt inne.

Idag är starten för något som jag sagt att jag aldrig mer ska genomföra. Det har inte rört mig i ryggen under tiden jag varit i Lofsdalen, i våran trygga bubbla. Då har det inte känts som verklighet. Men nu här i mitt fina viken, är det mer verklighet än någonsin. Och jag blev plötsligt rädd. Det blev jag igår när jag lagt på luren när jag pratat mitt sista samtal för kvällen. Då. Då ville jag inte vara med längre. Det skrämmer mig något enormt.

Med fina vänner runt mig, ska väl även detta gå.

Fina Elin ska hänga med mig en sväng idag, det gör mig glad. Har ine riktigt vad jag ska göra av min kväll. Är sugen på att stanna i Viken och se Avatar, men vet inte om jag behövs hos syrran tidigt i morgon. För i morgon är det dags för Arthur att döpas och jag ska bli gudmor. Det är stort. Fina Lina ska sjunga för oss. Det är fint och det blir riktigt fina låtar.

Nu ska tjejen klä på sig lite kläder..