Hanna

Dagarna rullar på i småland. Många samtal till Lofs, en mycket frusen Hanna för det mesta och så mycket kel jag hinner med Arthur.
Det är fint att få en lite prins att snacka lite med på morgonen ner under täcket. Han gillar sin moster den där lilla ärtan. Och hans moster gillar honom väldigt mycket.
Jag älskar båda mina syskonbarn väldigt mycket måste jag väl erkänna och konstigt vore det väl annars.
Imorgon sätter jag mig äntligen på bussen tillbaka till min verklighet. För Lofsdalen är min verklighet just nu, min vardag. Med fantastiska vänner och arbetskamrater. Mycket drama och kall snö.
Jag som gammal vimmerbybo är van vid denna drama och den faschinerar mig en hel del ska väl erkännas.
Det sociala spelet som jag kallar det och som jag är rätt grym på. Mig blåser få där uppe. Visst har jag en svag punkt, det har jag. Det har alla.

Men snart är jag där igen, i paradiselofsdalen.