Hanna

Jag har försökt hela dagen att hitta inspiration för ett inlägg.
Läst vad jag skrev på samma dag 2008 och 2009, det var inget spännade. Mest konstanterande att just var denna dag igen.
Här sitter jag 23,5år, en 3årig singel och undrar vart jag är påväg. När det ska bli min tur och varje gång jag tänker på det inser jag att: Nepp fröken Hoff, det där är inget du kan undra över.

Det är svårt att vara så medveten i det sociala spelet och samtidigt motarbeta det.
Jag vet precis vad jag gör för fel och vad det blir för effect på det hela. Jag VET om det och ändå gör jag det.

När det kommer till Mongo är han en lika stor idiot som mig, minst. Kanske en dubbelidiot då det är han som bär på två personligheter och inte jag. Helt logisk matematik.
Han tycker väl att jag ska acceptera hans två personligheter, jag tycker att isf ska han acceptera att jag är intensiv. Det är också logiskt.
Jag får ju faktiskt välja att acceptera två personligheter och väljar jag att acceptera det. Är väl jag en stor dubbelidiot jag med eftersom det blir att träffa två personer.
Så i slutänden är det mesta helt ologiskt när det gäller oss, så visst är det mest logiskt att vi inte ses alls. Precis så som det är nu.
Visst är det så att jag saknar honom. Det kan jag inte förneka, men det betyder inte att jag inte fattar att det är dags att gå.

Istället för ett nyårslöfte gör jag ett Alla hjärtansdaglöfte.
Jag lovar att inte skriva om Mongo mer där jag berättar hur svårt det är att gå. Nu får han lämna min blogg för ett tag.
Även om det är charmen med min blogg, mitt patetiska liv..... eller va fan, det kan jag inte alls lova.
Skitsamma. Jag lovar inget sånt.