Hanna

Jag har avslöjat att jag är en rädd själ för den nya.
Han frågar mig varje dag om jag blivit rädd ännu.
Det har jag inte. Konstigt nog.
Jag är inte rädd.
Han gör mig säker. Jag utmannar honom omedvetet genom och berätta om dagens händelser.
Även om frågor och kommentarer jag får från killar.
Jag försöker få reaktionen som gör att jag går. Men han ger mig inget sånt.
Rycker på axlarna och pratar om något annat.
Han gör så många fel och så många rätt. Han lyckas med att få mig att strunta i det där som jag egentligen hatar, eller som jag trott att jag hatar.
Det är en ny känsla.
Han gör mig säker.
Men man ska såklart inte hoppa högt när det gäller fröken Hoff. Såklart.