Hanna

Jag är lite rädd.
Jag har sagt ja till en lägenhet. I Stockholm.
Det tog med ända från 13.00 till 09.00 idag att våga skriva att jag ville ha den.
För det är otäckt.
Jag har sagt ja nu. Men nu är det bara bestämma om det ska bli från 1 sep eller 1 okt.
Jag drar mig helt enkelt att svara på den frågan.
För att efter att det är bestämt har jag insett att detta är nog sista gång på länge eller om någonsin igen som jag bor i Vimmerby.
Min barndomsstad.
För folk flyr Vimmerby mer och mer för varje år och färre får jag kvar här.
Nästan all släkt är utflyttad med.
Så vad har jag kvar? Minnen? Framtid med barn och familj här?
Kanske.
Det är i Viken jag numer har mina vänner och såklart i hela jävla Sverige, varför göra det enkelt ;)
Så det blir mitt sista farväl av Vimmerby när jag lämna den lilla staden.
Såklart finns det små guldkorn kvar och jag hoppas att ni kommer bjuda in mig ibland på galej.

Jag har en galet spännnade höst att se fram emot. Och vart är jag påväg i livet? Jag har inte en aning, bara ett hum ungefär.
Jag är Miss Spontan.
Vimmerby är i mitt hjärta väl bevarat såklart.
Ni är fina mina vänner som bor kvar här, det är ni.
Men jag säger farväl Vimmerby nu och hej Stockholm.
Vi ska börja lära känna varandra igen och vi var rätt snygga ihop sist, så vi borde kunna rädda vår relation igen...visst?