Hanna

Det var en vecka sedan jag skrev nu. Det är dåligt av mig.
Men det är så mycket som ska släppas och erkännas snart. I morgon. Och när bomben är släppt, så kan jag slappna av och sluta tänka på allt som kommer ut ut min mun.
Jag ska göra något som jag från början beslutat mig för att inte göra. Men nu känns det bra och min magkänsla är lugn och harmonisk. Bara liiiiite stressad att släppa bomben till vissa inblandade.
Allt kommer falla på plats i morgon eller på torsdag, jag lovar.

Sist jag skrev väntade jag på att få möta upp min fina. Det gjorde jag. Det var ett himla strul innan vi hittade varandra. Sedan blev det film och mys. Det var nog sista gången vi träffades. Tyvärr. Det svider lite om hjärtat när jag tänker på det. Men jag kan inte ringa och anstränga mig och vänta på att någon ska komma på att jag finns.
Så jag släpper taget nu. Kanske han tar avstånd från mig eftersom han vet att det inte blir som jag planerat från början. Jag vill dessutom vara nummer 1 i djungeln av snyggingar. Frågan är om jag är det.

Sitter hos mamma i lilla Korsberga. Ska snart duscha, hon jobbar. Och jag åker en runda till Vimmerby över natten. I morgonbitti beger jag mig till huvudstaden igen. Jobbar och sliter en sväng. Min sambo saknar mig tydligen lite. Sötnöt. Min mun har varit sjuk sedan förra lördagen. Jag har haft inflamtion i tandköttet pågrund av dom underbara visdomständerna. Har även haft en enorm blåsa på tungspetsen och som grädden på moset har jag faktiskt något så jävla grisigt och otrevligt som svamp på tungan. Så vill ni ha en jävligt fin mage och ett kasst humör är detta the way to go. För helvete va liten jag blivit och mitt humör har varit allt annat än trevligt. Har inte kunnat äta, det kan jag lite mer nu.

Nu en dusch och fix och trix inför dagen och färden mot lilla Vimmerby.