Hanna

Jag var ute i lördags.
Träffar mitt x T. Jag blir liksom alltid glad när jag ser honom. Såg sist jag var ute oxå tror jag och som ni vet, det är ett tag sedan. Jag ballade ur när vi var tillsammans, som jag ofta gör. Men jag vet hur kär han var ( jag var 17år). Och han hade det lite svårt att komma över mig, det vet jag. Jag var en svag punkt (nej jag skryter inte, det är fakta).
Hans nya visste detta när hon gick in i ett förhållande med honom. Ni vet, man bara vet det. Och jag visste det, var medveten. Jag fick träffa henne en gång när dom nyss blivit ett par tror jag.
I lördags träffade jag henne igen när jag satt brevid honom. Tog henne artigt i handen och presenterade mig.
Hon: - J
Jag: - Hanna, vi har ju träffats innan.
Hon tittar på T för att få hjälp om vem jag var.
Jag: - Hemma hos Therese för länge sedan.
Hon vet fortfarande inte vem jag är.
T: - Hanna  Hoff.
Hon: - Ahhaaaa
Och här kommer den där blicken : Är det du.
Känner hur granskad jag blir. Och även att det är flera år sedan. Så vet jag, att jag har övertaget. Fortfarande.

Jag vet att dom har en stor kärlek och att dom har byggt ett liv tillsammans, dom har säkert varit ihop i typ 3 år nu.
Men det där lilla extra vet även hon att jag har i hans ögon. Det är sånt som syns.