Hanna

Det är söndag och det regnar i Göteborg.
Kan det vara därför det var så varmt i natt eller var det kanske för att jag var berusad som jag inte kände kylan?
Var det för att mina tankar var så långt borta, 18,5mil bort. Så att min kropp struntade i natten.
Igår var det varmt när jag gick på min promenad,  jag gick själv men gick i våra fotsteg.
Det var mysigt men skrämmande. 
För du har varit så långt borta sedan du återvände, jag räknar inte milen.
Jag blir frustrerad över att du inte förstår, inte vågar tro fullt ut.
Visst är jag rädd. Totalt livrädd, men jag försöker våga njuta.
Prova.
Luta dej tillbaka och våga tro. 
Tro och lita.
För vågar du inte det, så vågar jag inte alls.
Inte överhuvudtaget.

Vill du se mig i horisonten? 
Det är en fråga du måste ställa dej och svara på.