Hanna

Ni har väl undrat varför jag varit nere den senaste tiden och det har inte med att D fått flickvän som någon ville påstå i kommentarerna, jag har som sagt haft mina ögon stabilt riktade emot en annan person som är så mycket mer än vad han är.
Kanske D inte varit så speciell, utan en tragisk undanflykt att gå in i något nytt. Haft honom att skylla på för att kunna gå ur dejtnings stadiet innan det blivit seriöst. Det var häftigt det jag kände för när vi dejtade och jobbigt när han gick tyst utan ord, det håller jag fast vid. Det är häftigt när en människa kan komma in och vända på en värld upp och ner utan att göra så mycket alls egentligen.
En makt som man inte förtjänar att äga för den är hemsk.
Det är även jävligt hemskt när man vet om att man har den där makten över en människa och man utnyttjar det. Även jag kan vara en sån bitch. Jag är hemsk, jag vet det och ni kan nog lägga handen på hjärtat och erkänna att ni oxå gjort det. För alla är vi lite egoistiska. Så är det bara. Punkt.

Jag satt helt paff i bilen när jag åkte ifrån A första gången. Vem fan va den här personen? Och jag var nog ännu mer paff när jag åkte ifrån honom en andra gång. Vem var han att komma in i mitt liv när jag skulle vara singel och inte var upplagd att träffa någon. Men där var han varesig jag ville eller inte och gjorde något med mig som jag undrade om jag kunde känna igen.
Nu gjorde jag det och så¨var det bara och där stod jag handikappad och livrädd och helt faschinerad av denna man. Jag har lärt mig att alla hans sidor är inte lätta att förstå, där vi pratar olika språk. Och jag vet att han oxå har hittat sidor hos mig han inte uppskattar. Ett uttryck jag gillar att använda är: om man köper en gott och blandat påse så kanske man inte gillar alla bitar, men man äter ju ändå upp hela påse så småning om.
Jag tycker att det är sant, det är så jag äter mina gott och blandat påsar, jag tycker inte om dom där svarta bröstvårtliknande bitarna. Men visst fan ska jag käka upp dom iaf.

Något har hänt sedan A åkte härifrån götet.
Jag har aldrig innan kännt av dom där 20milen det är emellan oss för han har innan upplyst mig om att han saknar och tycker om mig. Alltid varit mån om att höra av sig någon gång under kvällen, men helst när han kommit hem från darten. Hur mysigt var det inte att bli väckt vid tre av att mobilen ringde och det var han? Det rörde mig inte i ryggen, nu kanske det inte skulle vara så jävla bra att göra det då jag delar rum med två tjejer. Har jag suttit vid datorn har han varit där och pratat med mig på raster, på kvällen när jag pluggar och så vidare i cam, så jag har ju hela tiden sett honom "live". Så från att inte känna av dom där 20milen, har dom ökat istället till 120mil.
Och jag har lagt mycket energi på att undra va som hände? Har han insett att han inte gillar den gott och blandatpåsen jag är?

Allt har blivit jävligt konstigt iaf och när man tycker om någon på det där sättet som gör att man blir totalt livrädd. Så bli iaf jag jävligt paranoid (mycket mer än vad jag vill erkänna) och jag blir en såkallad psychobrud ala den värsta. Det står jag för, men när någon försöker låtsas om som att jag inte finns riktigt och jag skriker högt och det enda jag vill höra för att bli helt lugn är: jag saknar dej. Utan att först berätta att det är precis det jag gör för att dom gångerna få höra det tillbaka. Få höra det spontant utan nästan be om det.

Jag saknar den A som jag lärde känna först.
Jag saknar inte den undvikande A, för han sårar mig.

Kanske är det hans skydd för att jag är långt bort och kanske för att han rädd, eller så är jag som sagt en äcklig gott och blandatpåse har han insett. Och jag kan förstå nu om han inte vill fortsätta att leta i påsen för att se vad det finns för olika bitar på botten, jag är medveten om det. Jag är inte helt korkad.
För jag har ju faktiskt visat upp min pyschobrud sida ala den värsta, men jag hoppas bara att han förstår varför den har kommit fram. Att den inte bara kom fram från ingenstans, den kom fram av rädsla och det var han som lyckades att skrämma mig. Jag är som ett rådjur. skyggt, men samtidigt lite nyfiken och ibland modig nog att gå in på en trädgård och äta äpplen (men bara när jag vill lyxa till det)
Kanske den där första A kommer tillbaka eller så gör han inte det, vi känner ju inte varandra.

Om en 1,5 vecka beger jag mig till Nässjö för att göra min praktik och jag ska fortfarande sova hos A. Snäll som han faktiskt är.  Så vi märker väl då hur det är. Kanske fortsätter vi där det slutade när vi stod face to face, eller så blir vi vänner eller kanske det slutar att vi är som katt och råtta. Det är inget jag kan spekulera i nu. 

Sen finns det mycket annat som det inte är så bra med, men det stannar här utanför cybervärlden då dom inblandade kanske kan hitta sidan. Och jag gillar inte att leka med elden på det sättet. För just den här elden är hemsk och jag mår dåligt av röken.

Så mina vänner, ovänner, främlingar eller vilka ni nu är som är här om dagarna.
Den som lever får se.

Här är den ärliga sidan av dimba, har ni saknat henne?