Hanna

Jag lyssnar på Takida - Curly Sue och får lite ont i magen. Det får jag jämt när jag hör den.
Tänker alltid på när vi var på fest en vecka innan jag skulle sett dom me dej.
Och jag satt där jämte dej och det slog mig att herre gud. Jag ska se mitt favoritband med killen jag är grymt förälskad i, och vi ska se/höra curly sue live tillsammans.
Jag satt och frågade mig själv om det var okej att fälla tårar då.
För jag bara anade hur lycklig jag skulle vara i just den stunden.

Jag har inte lyssnat på en av mina favoritskivor ännu sedan våran natt. När vi var som magneter och allt var så självklart, så uppenbart. Naket och äkta.
Det var inget skådespel.

Ni som följer mig vet historians slut och jag ska lyssna på skivan snart...

Idag så har jag landat, men jag har honom bara som mall. Eller inte honom, jag har den känsla han gav mig som mall. För den var fan enorm.



Jag har en låt som är du också. Jag ler alltid när jag hör den.
För efter vårat äventyr i höstas vid Norra, när vi satt i bilen kom den på radion. Sedan dess har jag förknippat den med dej.
Det är våran låt men ändå inte eftersom jag behåller det för mig själv.
En dag kanske jag beslutar mig för att berätta vilken det är, men jag gillar tanken på att jag har den för mig själv.

Jag förstår inte, jag måste ha hungrat efter sällskap och närhet. För det kändes alldeles tomt i går när jag somnade i soffan och vaknade upp och beslutade mig att lägga mig i sängen.
Jag ville bara ha dej där. Brevid, jag ville bara ha närheten av att det var någon i rummet där hos mig. 
Och du är den enda som har det som gör mig lugn och säker. 
Du är sådär bra.