Hanna

tillbaka i vika nu. Ett jävla farande är det på mig.
Nässjö i onsdag, Vetlanda i torsdags och idag åter till Västervik. Men nu ska jag väl vara här ett tag iaf :)
Nästa lite längre resa blir till Vetlanda typ på torsdag eller fredagmorgon för att på fredageftermiddag bege mig till Nässjö för jobb på kvällen. Sen på natten bege mig till Vetlanda och sedan kanske till Mariannelund på lördag och jobba och sen tillbaka till Västervik på söndagen (om det inte blir Mariannelund blir det ju såklart Västervik på lördagen)
Sen väntar jag på schema för nya praktiken här i Viken. Så det blir väl en hel del styr iaf :) Hoppas på lite vardagspraktik eller vad man ska säga, alltså det blir onsdagar, torsdagar och dylik.
Sen fick jag jobb på juldan idag, det är jävligt skönt. Sen måste jag väl prata lite om nyår och se om det blir något då.
Fan va man måste ragga jobb hela tiden.

Kommer sakna praktiken i Nässjö en del iaf, men ibland blir det inte som man vill helt enkelt.

Jag kommer förmodligen alltid vara jävligt fachinerad över att en person kan känna starkt för en annan människa. Och den människan känner inte tillbaka det minsta på det sättet. Det kommer jag alltid vara förundrard över. Så det så.
Jag idiotförklarade en tjejkompis som sa: tänk på något annat. Men vet ni? Det hjälper lite.
Men jag tror inte på ord än så som: Du förtjänar bättre, och det är han som gör en förlust.
Det känns skrattretande. Det känns som han har vunnit och jag har förlorat. Jag är en förlorare. Loser.
För jag ville inte träffa någon, var inte ett dugg intresserad av något som hette förhållande. Men så kom Han in i mitt liv som på ett bananskal och jag vet inte när jag kände mig så redo, men så livrädd för något nytt som då. Så det är svårt att inse hur det kunde bli så fel, när man själv kände att det var så rätt. Och det är svårt att inse att man faktikst var ensam om just den känslan.

Men nu fokuserar jag på mig själv ett tag. Det är säkrast.