Att minnas
Mamma och jag sitter och morgonmyser. Det är det mysigaste som finns, våra ensamma morgonstunder. Då dricker vi te, tittar på TV och småpratar. Idag pratar jag och mamma om John. Vi pratar om det vi minns när det skedde.
Jag raderade mitt minne. Jag vet att jag hade massor av roliga minnen innan John gick bort, men dom försvann när jag var så chockad.
Som jag sa till mamma, jag var bara 16år då och förmodligen raderat 1 tredjedel av mina minnen som jag hade samlat på mig. Det finns saker som mamma inte minns alls från dom där veckorna efteråt som jag minns och tvärtom.
I bilen påväg hem på natten, samma natt som John lämnat oss så raderade jag hans nummer i min chock, mamma skrev in hans nummer i sin nya mobil till och med. Hon ville att han oxå skulle få vara med.
Jag har extremt svårt för att vara på kyrkogården, jag är med där ibland för mammas skull. Det känns bra att jag gjorde min tatuering, jag brukar titta på den stryka den med min hand och tänka på John. Det är den finaste minnesgåvan jag kunde ge honom.
John var min storebror, min bästa vän, min fadersgestalt, min hjälte och min borg. Jag har mycket att tacka honom för när det gäller mina tidiga tonår. Han fanns där hela tiden. Jag undrar hur vi hade haft det idag, hur stark våran relation hade varit och hur galet kul vi hade haft på krogen tillsammans.
I år känns det inte lika jobbigt, vi har vant oss och i år så kanske jag orkar le lungt och mena det med hela mitt hjärta på hans dag. Jag ska hedra hans minne med glädje, jag har förlå
tit honom för flera år. Men min saknad har inte minskat det minsta. Det kommer dagar då jag saknar honom så intensivt så att det gör ont i hela kroppen.
Händer det något nytt och spännande så vill jag berätta det, vill att han ska dela min glädje med mig.
Händer det något tråkigt, vill jag att han ska vara där och trösta.
Lisa och jag har kommit varandra oerhört nära varandra. Vi var nära innan, men då var det ändå mer jag och John. Men det var väl inte konstigt, jag bodde ju hos honom varje helg i över ett års tid.
Idag vet jag hur jag bäst hedrar hans minne och jag vet hur jag hanterar min saknad bäst på mitt sätt.
John jag älskar dej.
Jag raderade mitt minne. Jag vet att jag hade massor av roliga minnen innan John gick bort, men dom försvann när jag var så chockad.
Som jag sa till mamma, jag var bara 16år då och förmodligen raderat 1 tredjedel av mina minnen som jag hade samlat på mig. Det finns saker som mamma inte minns alls från dom där veckorna efteråt som jag minns och tvärtom.
I bilen påväg hem på natten, samma natt som John lämnat oss så raderade jag hans nummer i min chock, mamma skrev in hans nummer i sin nya mobil till och med. Hon ville att han oxå skulle få vara med.
Jag har extremt svårt för att vara på kyrkogården, jag är med där ibland för mammas skull. Det känns bra att jag gjorde min tatuering, jag brukar titta på den stryka den med min hand och tänka på John. Det är den finaste minnesgåvan jag kunde ge honom.
John var min storebror, min bästa vän, min fadersgestalt, min hjälte och min borg. Jag har mycket att tacka honom för när det gäller mina tidiga tonår. Han fanns där hela tiden. Jag undrar hur vi hade haft det idag, hur stark våran relation hade varit och hur galet kul vi hade haft på krogen tillsammans.
I år känns det inte lika jobbigt, vi har vant oss och i år så kanske jag orkar le lungt och mena det med hela mitt hjärta på hans dag. Jag ska hedra hans minne med glädje, jag har förlå
tit honom för flera år. Men min saknad har inte minskat det minsta. Det kommer dagar då jag saknar honom så intensivt så att det gör ont i hela kroppen.
Händer det något nytt och spännande så vill jag berätta det, vill att han ska dela min glädje med mig.
Händer det något tråkigt, vill jag att han ska vara där och trösta.
Lisa och jag har kommit varandra oerhört nära varandra. Vi var nära innan, men då var det ändå mer jag och John. Men det var väl inte konstigt, jag bodde ju hos honom varje helg i över ett års tid.
Idag vet jag hur jag bäst hedrar hans minne och jag vet hur jag hanterar min saknad bäst på mitt sätt.
John jag älskar dej.
Kommentarer
Trackback
