Hanna

Jag har varit död i ett par dagar.
Min röst försvann totalt på natten när jag jobbade juldan. Så i fredags tyckte jag synd om mig själv hela dagen. Från det att jag vaknade typ elva till tre var min röv placerad på soffan iförd trosor, linne och mjukiströja och täcke.
Ted lagade mat åt mig eller frukost blev det.
Sedan piskade jag upp ur soffan och gjorde mig fin för att gå till moster U, för kusin CC med familj var där. Så jag åt med dom och drack lite vin. Blev lite lullig och mitt i min lilla vinfylla insåg att det var min brors årsdag.
Jag hade haft så galet mycket för mig på natten plus mått så dåligt på dan så jag hade lyckats förtränga det. Var ju liksom inte jobbigt, det var mest att jag insåg det. Konstigt att det inte är på annandagen som jag sörjer John utan i februari-mars någon gång. Tatueringen har gett mig extremt mycket, konstigt det där. För jag tittar på den, stryker handen över den försiktigt. Det funkar för mig och det är huvudsaken.
I fredags kväll kom även våran Sandra Sunpink. Så det blev utgång för oss. Var typ inget folk, men fulla va vi tjejer och Ted var seg.
Igår var jag på bio med min två mostrar E-B och V, vi såg Australia. Och gud va det var bra! 2.45min lång var den med det kände jag aldrig av, jag som blir så lätt uttråkad.
Sen hade mina två vänner bestämt att dom skulle minsann ut och festa på kvällen. Visst sa jag, men jag ska packa och jag kan gå ut nykter. Så jag var ute vimlet igår spiknykter. Det är faktiskt jävligt spännande.
Nu väntar jag på Marcus så ska vi bege oss emot Nyköping och Stockholm.
Hörs senare eller om ett par dagar, inte många dagar kvar på den här bloggen nu ju.