En olycka kommer tydligen inte ensam

Jag är tillbaka i småland, men skulle helst vilja fly tillbaka till skåneland.

Ni kanska märkt att jag var jävligt låg förra veckan, insåg att alla vänner är jävligt långt ifrån mig: Olivia i skåne, Zanna i Norge, Forss på dom sju haven, Anna i Vetlanda, Therese i Halmstad, Lina i Turkiet mfl.
Jag insåg även att mitt hjärta slog lite för mycket för en viss person, och jag kunde inte göra något åt det. Försökte/försöker finna ett plåster speciellt för hjärtan.
Jag försöker oxå hitta en balans i mitt nya trygga liv som är svårare än man tror.

Jag begav mig till Skåne med kanske inte fanan i topp, men jag åkte därifrån med lite ny luft i lugorna. Kände att jag kanske på något sätt ska klara samla mig nu och få allt att klaffa.

Men i måndags precis innan jag ska stänga av datorn och gå till jobbet så får jag ett mail på facebook, med ett jävligt trist besked.
Jag vet inte hur jag ska göra, anmäla eller ej.
Får jag ett stort förlåt och en jävligt bra förklaring kan jag nog låta bli.
Jag har aldrig känt mig så kränkt, blottade och alldeles naken som jag gjorde när jag läste mailet.
Det är inte okej någonstans det du gjorde emot mig, och ett sånt ryckte efter sig kan man aldrig tvätta bort. Men nu är det upp till dej Mr. J.
Får jag ingen ursäkt i morgon måste jag göra en anmälan för att visa att jag har lite värdighet i kroppen.
Men jag undrar... varför gjorde du det?

Jaha jag är trött... så sov gott, jag kommer sova som en stock

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0