Hanna

jag vet att jag är jävligt patetisk, jag vet.
Men jag kan inte rå för det. Jag är sån som behöver få älta tills jag får ett svar. Detta är inte till min fördel, det ska ingen tro för det vet jag att det inte är.
Läste ett citat i min nya bok idag som var klockrent:
"Kärlek är att undra vad han gör precis just nu" snobben.
Och det är så jag känner när jag verkligen är kär och fallit hårt.

Idag vad har jag gjort? Vaknat, ätit frukost, hängt tvätt/tagit ner tvätt. Varit på åhlens med mamma. Sett en väska jag ska köpa. Kärlek vid första ögonkastet och sen har jag bitit lite i Alexandras axel på brist på annat. Hon fick lite dregel på tröjan och jag fick tröjsmak i munnen, det var det som blev av det dumma ideén.

Jaha några få dagar på Hjältevad kvar känns jävligt trist faktiskt. Trivs ju med mina jobbarkompisar och jag trivs som fan med dom allihop ju och dom med mig. Men nu ska jag alltså börja om med nya jobbarkompisarna och arbetsuppgift. Samtidigt komma ifrån helgens sociala liv eller hur jag ska beskriva det. Men det blir väl bra på slutet. Som Forss uttryckte sig i går det klickar ingenting för dej och det är fan sant.
jag såg fram emot västervik med ett bra jobb, en härlig lägenhet, träning, nya vänner och kärlek. Hmm nu sitter jag här och funderar. Jag har ett jobb (inte det jag trodde), lägenheten är den samma och jättefin, träningen kommer sakta men säkert, vännerna jag trodde jag skulle hänga med är upptagna och kärleken ska vi inte prata om. Men har jag rätt att klaga? NEJ NEJ! Jag har ett jobb som många inte har och jag mår bra och jag har vänner. Så det är bara att le och njuta av det jag har.

I morgon ska jag skriva ett positivt inlägg eller...hmm..vi gör såhär: Jag skriver blogg nästa gång jag har något positivt att berätta, tills dess håller jag mina tankar för mig själv för till och med jag blir trött på mig själv just nu.