Min slödag

Suttit framför dumburken och snackat i telefon.
Och inte gjort något vettigt alls.
Jo jag har pratat med Olivia och det var vettigt.
Jag tror att vi kom varandra närmare varandra än någonsin idag. För hon är där jag har varit i så många år. Som jag nyss lämnat eller jag håller väl fortfarande på att lämna det. Har ju faktiskt inte bevisat att jag klara det riktigt än... Jag finns här 24 timmar om dygnet för dej.

Och det kändes skönt i kroppen i lördags när jag och Zanna var på stan och paniken över att springa på dej på stan var borta. Helt bortblåst. Du är inte bortblåst, men skräcken över att träffa dej.

Imorgon blir min vackra mamma 50år. Lilla mamma. Kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0