Hanna

Jag vet inte om det är något speciellt i vattnet i Västervik som gör killarna här så svåra. 




Och där stod vi under ett gatlyse på en trottoar.
Höll om varandra, för ett avsked och ett försök för lite värme för en stund.
Var det du eller ölen som fick mig att vilja kyss dej?
Hur skulle du ha reagerat om jag gjort det?
Du kanske kände det också?

Det känns som vi är inne i en ny rond, vår tredje eller fjärde rond.
Vem ska slå ut vem först och vem faller hårdast?
Är det som vanligt, du som slår och jag som faller?
Eller slår vi ut varandra?

Jag vet att jag gillar din närhet och att jag alltid dras till dej.
Du får mig alltid att känna.
Vi kan prova vara vänner, men jag kan inte lova att jag klarar det.
Inte vänner som umgås.
Vänner som säger hej är okej.
För på något jävla vänster känner jag för dej.
Du är som en magnet.

Kanske är det det som är grejen, att jag inte kan få dej.
För jag blir livrädd när en seriös kille närmar sig.
Jag är rädd att mitt trygga liv ska rubbas och jag ska bli blottad.




Jag vet att jag skulle uppdatera om min tatuering, men jag har ingen inspiriation. Kanske jag får det hemma i lyan någon kväll och skriver om min skräck och lycka. Då skriver jag självklart här oxå.

Julbord på Lördag. Farligt farligt.

Ruben du är min ängel, min räddare i nöden, min Gud, ja allt. Du finns fan alltid där. Jag älskar dej för att du är du.
Du kommer alltid vara min vän, och du har hundra gentjänster att ta ut hos mig :op