Hanna

Fan jävla bajs.
Fanva du jag är. Egostisk och dum. Helt korkad, varför tänker jag inte??
Men jag hatar att vara där och glo på en sten. För det är så jag känner en sten med en skelett under (eller Johns kropp är ju bränd)
Min bror ligger inte där, han är med mig i allt jag gör istället. Jag saknade honom igår och jag sa det högt. Det är stort. För jag pratar på tok för lite om honom kanske visa tycker, men jag minns honom i allt jag gör. Och varför släppa in någon nära på, så nära? Varför ska folk veta att det gör ont och att jag ibland vill skrika och att  jag kan skoja om att ta livet av sig när det är det värsta jag upplevt i mitt liv? Att driva med något som gör ont för att dölja för någon annan hur ont det gör egentligen. Visa dagar vill jag ligga i min säng och bara ligga där och inte tänka på något, sova bort dagen och saknade. Och jag lyckas ibland. Men det är sällan jag gör det.

Idag så går alla till kyrkogårdar för att tända ett ljus och vad gör jag? Jag har inte ens tänkt på att det kanske är en fin grej att göra att vi gör det varje år. Det har jag  glömt för att jag varit så upptagen med mig själv och med tankar varför det inte rullar på som jag tycker att det borde göra. Jo det rullar på utidan och en vis del med insdan faktiskt. Men det är den här innerst innerst insidan som svider som jag döljer för alla. För idag är paniken framme.
Nej jag mår inte så bra nu och kanske inte kommer att göra det dom närmsta månaderna. Om 2 månader eller vad det blir är det 5 jävla år sedan den där natten.
Natten som är så jävla hemsk och i år ska jag fly.

tack och hej