Hanna

Jag valde att ta farväl av en person för några dagar sedan.
Droppen var nog när jag insåg hur avancerat allt måste vara.
Jag skickade ett mail där jag skrev lite funderingar och på något sätt tog farväl.
Förväntade mig ett svar. Men jag har ännu inte fått ett ord tillbaka.
Det gör ont, för allt jag trott och påpekat har varit sant.
Men såklart vet jag att detta är rätt. 
Känner mig bara lite lurad på något vis.
Ett bevis på att jag hade rätt. 
Vissa personer ändrar sig aldrig.
Fina ord, tomma ord.

Men vad gör det när jag varje natt får gå och lägga mig med världens bästa Pelle och vakna upp av han kyssar varje morgon. När jag får somna på hans bröst i soffan är tryggheten och kärlek på topp.
Igår var det endast 3 månader sedan det blev vi. Min bästa och jag.
Han som låter mig vara precis som jag vill och accepterar alla mina sidor. Dom gör ju mig.

Har jobbat i två veckor idag och bara varit ledig 2 dagar, förutom idag. Några långa pass har det blivit. Mycket att lära och hjärnan är lätt slutkörd på kvällarna.
Men jag är ledig i kväll och imorgonkväll, det behöver min man och jag.
Jobbar ju mest kvällar och han dagar.