Hanna

Jag är i Halmstad och andas.
Jag och lilla Sture.

Det är svårt det där när man levt nära inpå någon så länge, men inte fått det att funka.
Jag vill inte ha dessa problem och funderingarna efter nio månader.
Jag vill fortfarande ha passion, fjärliar och längtan.

Pelle är en fantastisk människa. En av dom mest godhjärtade jag mött och alla i min omgivning tycker verkligen om honom. Inget snack om saken.
Men när han dyrkar varje steg jag tar och jag dyrkar var tredje han tar, så är det någonstans inte rättvisst.
Det måste finnas något mer. Vara tillräckligt och ännu mer.

Eller har jag fel?