Hanna

Jag kan inte annat än att skratta på något konstigt vis. Hånle liksom.
Ja, jag blev rasande igår en sväng. Men nu...nu kan jag bara skratta åt det.
Någon behöver komma ner på jorden och inse hur faktan är egentligen.
Får väl ta tag i det där nästa vecka. Kanske.
För just nu skrattar jag mest, samtidigt som jag är irriterad en aning. Men mest på skrattar nivån.
Det är kul att du inte vågar erkänna att du är livrädd.