Hanna

När jag var 16år var jag tillsammans med min första seriösa pojkvän. Vi umgicks jämt jämt jämt!
Vi blev beroende av varandra och han va mitt allt.
Min bror gick bort det året jag och Jocke va tillsammans. Jocke hade aldrig varit viktigare och han var min trygghet.
4 månader efter att John lämnat oss valde Jocke att lämna mig. Han rubbade min värld.
Jag grät hejdlöst i flera dagar.
Mest för att ja, min värld var borta. Min vardag var bortsliten och min trygghet bortputtad. Hur skulle jag kunna vara själv och utan honom?
Jag var ju bara tonåring med två stora förluster på kort tid. Världen gick under för en stund. Det gör den ofta när man är just tonåring.

Idag är jag närmare 24år. Det känns vuxet. Jag vet vad livet har att erbjuda, jag vet bara inte hur det ska gå till vissa dagar. Men jag vet idag att världen inte går under när man blir lämnad av en pojke. Det är bara tufft och svårt.
Idag sitter jag här andra dagen i rad och gråter. Precis som när jag var 15år.
Jag har svårt att öppna mig den där sista lilla biten för någon där jag säger högt: Jag är kär idej.
Det tar mig flera månader och jag har lurat killar flera gånger att jag inte känner för dom. För att jag är rädd att dom ska gå. Jag är ett bra ligg det vet jag, så då kör jag på det.

Men varför sitter jag här andra dagen i rad och gråter över en kille?
Jag har blivit lurad och förförd av killen jag var så förälskad i. Hade precis börjat släppa honom, slappna av och bli gamla goa Hoffen på borden.
Då vill han prata och jag blir nyfiken och kan inte motstå, såklart. Jag släpper inte allt för att prata med honom igen. Det gör jag inte, han får tålmodigt vänta. Men när vi pratar så pratar och pratar vi i två kvällar.
Han vill efter kväll nummer ett att jag ska fundera på hur jag vill att vi ska vara, eller ja hur han ska vara. Jag funderar en hel dag. Mitt hjärta säger att det är dags att blotta sig, att jag kommer att vinna på det.
Så jag säger som det är: Jag föll för dej.
Och han blir stumm och undrar varför jag inte sagt det innan. Förklarar varför. Jag var ju rädd att han skulle gå.
Han säger att det skulle han inte klarat. Och han undrar om han får bjuda ut mig på dejt. På en kaffe. Vi skojar om det. Jag är ju allergisk emot kaffe. Tar man sig en klunk och sedan kysser mig direkt efter så mår jag illa. En kopp skulle få mig liggandes en hel dag.
Hans ögon ser på mig på ett nytt sätt. Och jag tänker: This is it.
Och han jobbar i en dag till innan jag inte kan hålla mig ifrån honom.
Vår kyss i soffan efter vårat snack är vår första tänker jag. Våran riktiga.
Vi vet att detta kommer blir tufft. Men en dag i taget är vårat motto.

Oftast sover jag väldigt tryggt med honom. Men han ligger långt i från mig en natt och jag tycker att det är jobbigt. Men jag biter ihop och tänker: This is it. Och på morgonkvisten kommer han och kryper nära mig i sked och jag somna hårt om. Och jag drömmer. Drömmer att han går ifrån mig och jag ropar och han ignorerar mig. Vaknar med ett ryck, men han ligger fortfarande tätt tätt intill mig.

På kvällen skojar jag i baren. Rätt som det är kliver hon in. Hans ex. Som han lämnade när han en kväll insåg att shit jag vill kyssa en annan tjej..dvs mig. Hon sårades och åkte härifrån och han var min. Förutom våra dåliga perioder då han var vem som helst.
Vi fick stänga tidigt och jag åkte ner till platsen vi en gång träffades på och han var där utan att ge mig en blick. Tills han vinkade till mig att följa med. Jag visste vad som skulle hända.
Hon var ju här. Hans ex. Hans svaga punkt. Och han lämnade mig på nytt.

Det finns stunder han har fått mig att känna mig som världens finaste. Stunder då jag känt mig som något katten släppat in. Men med den där bra fejkade sidan som jag nu i efterhand vet att det är som han spelar så bra i tanken, som slår det mesta. Som kan tillfredställa mig i sängen, till vardags och kanske kunna se framåt med. Har jag alltid valt att förlåta honom av någon anledning. Jag har vägrat lyssna på Jonas. Jag har bara velat att jag ska duga för denna idiot. Och jag dög inte för honom. 

Han fick mig att blotta mig, något som jag aldrig annars gör. Och han förnedrade mig igenom att på nytt lura mig till att vara trygg med honom. 

Så här sitter jag blottad, förnedrad och jävligt ledsen och tänker: En dag i taget på ett nytt sätt. Själv.