Hanna

Min blogg är inte längre min blogg.
För det är inte den Hanna jag önskar som skriver.
Jag har blivit en tyst mus som är rädd för elefanter.
Jag är rädd för att skrämma elefanterna och sedan bli nertrampad.

Just nu klättrar jag på väggarna inuti.
Jag slår mig själv på fingrarna.
Och jag undrar om alla ord du sa var på riktigt.
Om det verkligen är så du känner.
Isf är jag imponerad att du orkar att hålla emot, att du är så stark.
För jag själv har jag panik när jag tänker på dej.


Jag har fått mina svar.
Nu är frågan:
Var det så du menade på riktigt.
Och kommer du ihåg våra ord?